sporadiskt sporrad till skrift

2010-05-11T14:41:00.000-07:00

Det finns ett land där alla med storhetsvansinne återföds. Kravet för att få bo i detta land är att man ska njuta av möglig ost och baskrar. Fransmännen höll sig länge på sin egen sida av gränsen, nöjda med att bara jävlas med en och annan dum turist som inte förstått att Eiffeltornet är byggt av engelsktalandes själar. Freden varade till år 2010.

Att söka jobb är klurigt. Idag består 90% av jobbsökandet att registrera sitt CV. Det är inte så att man kan ladda upp en fil med sitt CV, utan man måste manuellt skriva in för i stort sätt varje jobb vad ens arbetserfarenhet är och vad man gillar för färg på sin foppa tofflor (undantag finns, vissa sajter accepterar notepad-filer. När man då klistrar in sitt CV så blir det naturligtvis helt oläsligt. Välkommen till år 2010). Ibland tror jag att jobbsökar sajter spelar nått slags finns-i-sjön-spel med alla registrerade:
Monster.se "Har du någon Nils, rörmockare?"
Academicwork.se "Nej, finns i sjön, han måste registrera sig hos mig också."
Academicwork.se "Har du någon Olof, IT tekniker?"
Monster.se "Ja, 2st."
Academicwork.se "Ha! Om han registrerar sig en gång till hos mig så har jag fyrtal!"
Man blir ofta ombedd att regisrera sig på mosnter.se för att kunna söka ett jobb, när man sen försöker söka detta jobb så blir man vidarskickad till academicwork, och så måste man regisrera sig där. När man äntligen försöker söka jobbet på academicwork.se så blir man vidarskickad till företagets webplats, där man naturligtvis måste registrera sig också.

Peter har alltid hatat frankrike. Därför var han begåvad nog att skriva på sin mosnter-profil att han kan jobba varsomhelst i världen utom frankrike. En vacker vintermorgon damp det dock ner ett mejl till Peter från ett franskt företag. Det var lustigt nog det enda företaget som kontaktat Peter på dryga 3 månader.

2009-01-24T07:31:00.000-08:00

Ой, то не вечер, то не вечер...
Мне малым-мало спалось,
Мне малым-мало спалось,
Ой, да во сне привиделось.
Мне малым-мало спалось,
Ой, да во сне привиделось

http://www.youtube.com/watch?v=1KoNUYLBnX8&feature=related

2008-10-29T06:14:00.000-07:00

> här är mitt förslag till projekt del i bildanayls /peter

Automatisk spådomsgenerator

Genom att ta foto på en hand och sedan observera betydande linjer, så kan man få fram en modell av framtiden. En så kallad ”automatiskt handspådom”.

Projektet blir att lokalisera specifika områden på en hand och sedan leta efter linjer och eventuellt kurvor och avgöra hur mycket de lutar. Genom en bestämd tabell kan man sedan leta upp dess betydelse.

Bilden på handen måste vara tydligt och inte vriden förmycket, det är inte menat att några algoritmer för vridning av bilden ska implementeras.

Projektets största del kommer ligga i att få fram linjerna i handen och att passa in kurvor och linjer i dessa så att de går att tolka. Programmet ska även kunna avgöra om det är höger eller vänster hand som visas. Programmet bör kunna klassifiera de olika fingrarna så att det blir lättare att avgöra handens position och form, men det är inget krav om det är försvårt att implementera,

Programmet kommer inte ta något ansvar för eventuella felberäkningar om framtiden.

25 timmen bla bla bla

2008-10-01T15:26:00.000-07:00

LeSep skrev på sin rapport. Pannan kändes torr i datorskärmens bleka sken, som var det enda ljus i det midnattsmörka rummet. Ögonen var ryckiga och hans fingrar spelade i otakt på tangentbordet. Själen sjönk inåt och hans ögon blev till svarta hål. Han rykte till av det lilla gyllene urets taktfasta tickande som plötsligt borrade sig igenom hans mur av icke uppmärksamhet. Den låg på skrivbordet, men Lesep bryde sig inte om att titta på den.
Ett svagt väsande kom från ett hörn bakom Lesep, han vred på sin huvud och i nacken knakade muskler av sand.
"hssss, varför sover du inte" , det var mardrömsmakaren som satt ihopkurrad i hörnet.
"Jag skriver en viktigt rapport" svarade Lesep och vände sig om.
Mardrömsmakaren hade på sig något som påminde om gammla flygarglasögon som täckte större delen av hans huvud. En av hans sex långa spinkiga armar gned sig på sin spinkiga likbleka näsa medans de övriga fem höll i diverse verktyg. Hans mörka läderrock fick hans redan likbleka hud att verka nästitill lysa.
"hmmm, om du sover nu, du kan skriva rapport imorgon,ja?"
"sova kan jag göra när jag är död" svarade Lesep kort och återvände till rapporten.
Denna mangefika rapport. En ode till dataskrivaren.
"Mono, stereo och förstärkning i verkligheten" hette denna ljuva elektronikdröm.
"huuuuuuh, om du inte sover, jag kan inte ta mig hem genom drömportalen" väste mardrömsmakaren.
"drömportalen?"
"Jag kom genom drömportal i din dröm, nu du aldrig sover, jag kan inte åka hem till mitt rike, nej"
Han började hackigt att klättra uppför väggen bakom Lesep, likt en jättespindel.
"aaaaaah, du sova, jag hjälper dig med rapport, ja?"
Lesep funderade en stund. Hans rygg var stel och munnen spännd. Tillslut tog han det gyllene uret och gick till sitt sovrum. Men fast han försökte sova, slutade natten bara med att han stirrade upp i taket, tills solen långsamt hade klättrat uppför horisonten.

När han gick in i sitt arbetsrum var datorn av, bredvid skrivaren låg hans rapport som en tjock bunte papper, prydligt ihophäftat. Lesep tog rapporten under armen och åkte till sitt jobb.
Han visslade en glad melodi medan han gick i kontorslandskapet, vars små modulväggar låg likt en miniatyr av kung Minos labyrint. När han var framme vid inkorgen för rapporter, vilket hans chef alltid tömde såhär dags gjorde han en sista titt i sin rapport.
Han slog upp en sida på måfå i rapporten när plötsligt en jättelik tentakel slungades ut ur rapporten och försökte greppa tag om Leseps hals. I förfäran stängde han rapporten och kvävde ett skrik.
"Vad var det" tänkte han, "måste ha varit min trötta hjärna som spelat mig ett spratt".
Han läste på framsidan av sin rapport och kom på att mardrömsmakaren hade gjort vissa ändrignar i titlen. Istället för "Mono, stereo och förstärkning i verkligheten" stod det "Monster och förfäran i verkligheten". Han öppnade förvirrat ännu ett styck i rapporten och vipps så flög en hel svärm av jättelika fladdermös ut mot honom, så nära att de ruffsade till hans frisyr. Lesep ramlade baklänges på rumpan och kastade ifrån sig rapporten. Han hörde bakom sig förfärade vrål i kontorslandskapet, något som antagligen berodde på fladdermössen.
Men innan han hann göra något mer kom chefen och plockade upp hans rapport som av en slump hade hamnat i inkorgen och sedan gick han in på sitt kontor medans Lesep fortfarande satt och gapade.
För första gången på 7 år bestämde sig Lesep att gå hem tidigare.

Hjärna på svart tröja

2008-08-17T10:57:00.000-07:00

Man har gjort genomgående studier på råtter angående inteligenshöjandemedel. Forskare gav råtta A anabol och råtta B ett annat serium och satte dem i en labyrint för att se om de nu lättare kunde ta sig ur den. Råttan med anaboler rev kort och lätt ner murarna och slog ett stort hål i plexiglaset och kom ut. Där med var anabolers inteligenshöjande effekter bevisad.

(Råtta B därimot verkade förvirrad och tog sedan fram ett papper och penna och skrev ett hjälpmedelande som den försökte visa för forskarna. Medelandet innehöll flera stavfel och var slarvigt skrivet enligt forskarna som avfärdade seriumet effekter)

(sa jag att jag har mattetenta snart??)

Bortom björket , öster om ängen -1

2008-08-08T04:36:00.000-07:00

Det lilla riket Österäng styrdes med järnhand utav adeln, och adeln styrdes utav en adelsdam
kallad Eva Jankowich. Det sades att före deras tid styrdes riket utav en konung, som voro hyllad av sin befolkning, men eftersom han voro för snäll mot bönderna så avsatte adeln honom och lät Jankovich styra.
Peter sade många gånger på äldre dar att tiden han levde i Österäng voro lång att leva men kort att berätta om, ty den ene dagen voro den andre lik.

Det funnos många i adeln som Peter hade svårt att vara till lags med. En av dem vore en lång och tanig adelsman vid namn kjell svensson. Denne funno stort nöje i att håna sina undersåtar och han gillade att prata om lag och moral, trots att hans specialtet voro historia.
Kjell hade ett gråspräckligt skägg, men märkligt voro att skägget tycktes växa även på hans långa näsa. Peter höllo detta för ett gott tecken på att skägget höll på att äta upp hans skalle.

på beställning

2008-08-08T04:02:00.000-07:00

Som det kan gå!
Men min vän, känn ingen sorg! Det kan hända den bästa.

-Limrick style

Det var en dam från Thailand
som satte mitt hjärta i brand
med en natt utan paus
men på morn blev det kaos
för hon var också en man

-Prosa style

Hon kom om natten
som en tjuv
hon tog ej skatten
vi njöt älskog ljuv
men trots allt skoj
vore allt ej bra
för redan nästa dag
visade sig hon vara en ladyboy

-tanka / haiku style

夏の日
男女の遊び
時間過ごす
秋にならないと
おちんこもあったぞ

Mord för dummies I: När svamlen tystnar

2008-06-05T17:59:00.000-07:00

För att hylla min vän Julius "El Tongo"
(Det är på skämt!)

5 sätt att döda julius på

1)
Taktik:
Ge honom 5 pålägg och en macka, säg åt honom att han bara får välja ett och endast ett pålägg.

Effektivitet:
7 dagar

Dödsorsak:
Svällt

2)
Taktik:
Se till att av miljöskäl att hushåll enbart får använda 20 toalettrullar per vecka

Effektivitet:
ca 5 dagar

Dödsorsak:
Explotion

3)

Taktik:
Lämna 30 öppnade chipspåsar vid hans dörr

Effektivitet:
30 minuter

Dödsorsak:
spräckt mage

4)
Taktik:
Lämna ett gammalt juice paket i hans kyl

Effektivitet:
2h efter juicen förtärts

Dödsorsak:
Alkoholförgiftning då jäst juice kan innehålla upp mot 0.1% alkohål.

5)
Taktik:
Låt honom se valfri film på Bio med Hells Angels.

Effektivitet:
ca 5 minuter in i filmen.

Dödsorsak:
Generellt lynchad efter 17:e "vem är det/vem är han".

2 dagar kvar

2008-05-27T09:24:00.000-07:00

Det finns en spideljäkel utanför mitt fönster.
En stor en jäkel... o det känns som om han snor all sommar ifrån mig genom att
hänga där utanför mitt fönster.

Snart tenta vecka över.... (><)

春巣

窓の外
くもを遮る
中暗く
寒い光景から
眼をそらす

2008-05-20T18:07:00.000-07:00

Als die Nazis die Kommunisten holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Kommunist.

Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Sozialdemokrat.

Als sie die Gewerkschafter holten,
habe ich nicht protestiert;
ich war ja kein Gewerkschafter.

Als sie die Juden holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Jude.

Als sie mich holten,
gab es keinen mehr, der protestieren konnte.

/Martin Niemöller

Storstäda imorgon

2008-05-10T16:34:00.000-07:00

Peter tittade på hockey. Ibland stördes hans koncentration av den höga musiken som hans festande granne spelade.
"För fan, tackla ryssjävlen då" utbrast peter i det dova dånet av festmusik genom betongvägg och skönk ner i en obekväm ställning vid tvn.
Den var obekväm eftersom det låg smutskläder utspritt över större delen av golv ytan, och tomburkar låg på lur lite varstans i rummet, kort och gott, det var för jävla stökigt i rummet så det gick inte sitta på ett bra sätt och titta på tv.
"PINGPONG" avbrött dörrklockan matchen.
Peter muttrade några välvalda svordommar om Julius och simon som skulle komma och störa vid 2-2!

Men när han kom fram til ytterdörren för att öppna såg han att det stog fyra ganska så heta tjejer utanför istället.
Peter muttrade några välvalda svordommar om tjejer som skulle komma och störa vid 2-2!
De hade uppenbarligen tagit fel dörrklocka och skulle till hans festande granne.
"Har du festen?" frågade en av tjejerna när han släppte in dem.
"Nu har jag" skojade peter och masade sig mot sin lägenhet och tv.
"där har ni festen" sa peter och vinkade handen mot grannens dörr och försökte smita in i sin lägenhet.
"Kan vi inte få vara hoss dig?" frågade en av tjejerna.

Vid första tanke lät det som en utmärkt ide tyckte Peter. Vem bryr sig om Hockey!
Men sedan kom han på att han bodde i en svinstia och att de antagligen bara skulle skratta och/eller bli äcklade av hans lägenhet samt berätta det för grannen.
"Nej, det går inte idag" tvingades han sin mun att säga.
"Jo släpp in oss!" svarade de och försökte rycka upp dörren.
Panik spred sig hos Peter, han skulel bli tvungen att försvara sitt smutsiga rum.
Han drog i dörren med all sin kraft mot de fyra tjejerna och skrek "Nej inga tjejer i mitt rum!"
Med möda lyckades han stänga och vrida om låset.

Toppen tänkte Peter, nu tror inte grannen att jag är smutsig utan bara en ultra bög.

3-2 till ryssland! Jävla Ovechin!

Men tänk va fett det skulle va...

2008-04-29T08:41:00.000-07:00

Jag måste bara skriva av mig lite dagdrömmande av för mig helt ny art. Och skriva av sig vid behov var väll tanken med den här bloggen så:

Tänk vad förunderligt oförutsägbart både livet och ens egen förmåga är egentligen...

Lite frustration blir till ilska och så tar man tag i första bästa projekt och laddar ur sin energi och vips så har man ändrat livsstil.

Men man kan inte rusa fram med knutna nävar och skrika ut sitt raseri hur länge som hälst, även om man gör det i total ensamhet och ingen hör. Nej, tillslut är energin låg och en simpel förkylning sätter krokben för en. Men det var kanske lika bra det. Nu har jag fått två orfivilliga vilodagar, men det blir väll en vilovecka av det hela till slut. Känns mkt konstigt att sitta hemma efter att ha tränat så gott som varje dag, ibladn två pass om dagen, de senaste tre månaderna... Men så kan man ju inte hålla på.

Jag har dock insett att där jag trodde det fans en fysisk gräns finns det ingen. T.ex. så kan jag springa hur långt som hälst... eller tja, väldigt mkt längre än jag trodde att jag någonsin skulle kunna springa. Och inte ont någonstans! Bara en växande lust att springa vidare, längre, accelerera!

Med lite smartare, försiktigare träning och regelbunden vila så kanske En Svensk Klassiker inte är ett helt omöjligt mål till näste år. Redan nu i år så är både Vansbrosimningen och Lidingöloppen sannslöst lockande... Jag simmar redan sträckan 3km 3ggr i veckan, så själva distansen känns nästan löjligt lätt. I fredags simmade jag 6km. Jag är dock väl medveten om att det tar tid att vänja sig vid simning i strömmt, öppet, kallt vatten... och jag har inte råd att prioritera inköpet av en våtdräckt nu heller. Så det får väll va till nästa år. Dessutom jobbar jag den dagen... i Dalarna. Men lidingöloppet... det är inte förren den 27:e september...

De två vore inte omöjliga i år. Om jag inte jobbar då. Om jag har råd. Om jag inte blir sjuk mer... För många om. Dessutom får jag inte tappa fokus nu: jobb, körkort, mattekurs och förberedelser till psykologprogrammet. Och det kanske får räcka för i år...

Fortfarande sanslöst lockande... men det är bara stress och rastlöshet för att jag sitter här och inte får träna nu. Nu ska jag släppa stressen, slappan av och vila bort den här förkylningen som jag säkert förtjänat.

Parentes: Efter sommarens jobb kommer jag har råd med en vättig cykel och ett par rullskidor kanske...

Vad ska jag egentligen tycka om denna nya lust jag fått att hämningslöst urladda fysisk energi? Denna lust att vansinnigt rusa ut över ett öppet fällt och formligen explodera in i en evighet som slutar med ett leende fyllt av lycka och lugn.

Jag tänker vidare: Det finns mer där inne, i andra vrår, i andra riktningar, andra potensial. När jag låter det fysiska landa och prioriteras ner till hösten så ska jag utforska dem, de skatter som jag vet finns innom mig. Till hösten ska bl.a. dansen prioriteras. Drömmar blir så sakteliga verklighet här. Det är DET jag pysslar med! Förändring, utvecklig, vidgade vyer, nya gräpp, nya smaker, utmaningar, ett ohämat verkligen levande, medvetet, närvarande liv!

...fan va rastlös jag är idag...

Bruce Frantzis

2008-04-16T08:46:00.000-07:00

Alla som inte bryr sig om qigong , sluta läsa nu.

Om jag ska sammanfatta vad jag tyckte om Bruce, så är han en mycket bra lärare, som är väldigt konkret. Han sprider en bra stämmning. Jag har aldrig stött på någon som har så mycket information om något! Han skulle kunna prata en hel dag om pekfingret.
De enda nackdelarna är att han är något...burdus i sitt språk, det andra är att han nog inte har någon aning om hur det är att vara "nybörjare". Den mängden information som han trycker på en och de avancerade övningarna som han visade är jag inte redo för på många många år!

Han visar alltid på sig själv vad han menar. Något unikt som lärare sällan brukar göra.
Att höra "sträck ut er handledsvrist genom att öka (vätske) flödet" är väldigt abstrkt och i mitt tycke omöjligt att göra. Men han visade , och jag trodde inte mina ögon när hans hanled flyttade sig flera centimeter utan att han använde några muskler!
(Han kunde göra samma sak med armbågsleden, anklarna och ännuvärre; plattorna i huvudet!)

tyvärr vågade jag inte fråga honom om att visa någut ur kampkost. Han har tränat för i stortsätt alla stora mästare som finns.

Jag hoppas jag får tillfälle att träna för honom igen, även om jag vet att det kommer dröja många år.

Jag är tacksam att han kom till sverige och jag är tacksam att Daniel tog sig besväret att annordna allt.

2008-04-10T05:13:00.000-07:00

Dagens dubbelnegering:
Opolitsik inkorrekt

Den lätta sidan av livet

2008-03-14T11:44:00.000-07:00

Jag är trött på alla gammla fördommar som finns i samhälet. De är så stereotypiska och misvisande.
Därför har jag med den nyaste tekniken skapat ett program som automatiskt genererar nya fördommar!
Borta är trissta saker som "amerkanare är feta och dumma".
Testa själv och gör samhälet en tjänst genom att ta bort dessa förlegade synsätt!

till fördomsgeneratorn

(kräver java 1.4)

Den djupa sidan av livet.

2008-03-14T11:28:00.000-07:00

Jag skulle vilja påstå att alla i västvärlden har en vetenskaplig syn på livet. Det vetenskapliga synsättet är en umärkt förklaringsmodell för många saker, men ibland kommer den kort. Religion, är ett annat synsätt och ofta krockar det vetenskapliga med religion. I grunden kan man säga att det vetenskapliga synsättet förklarar hur saker händer, medan religion förklarar varför.

Vi har alla förlorat vårt sätt att förstå det religösa synsättet och ofta stöter man på religion som försöker förklara sig vetenskapligt. Det är ett säkert sätt att veta att en religion är dålig. Vi har redan vetenskapen och vi behöver inte en verision till. Där med är det inte sagt att det vetenskapliga sättet kan förmedla allt. Det finns vissa saker som den är dålig på. Ta till exempel glädje eller skratt, hur känns det? Vetenskapen kan utan problem beskriva vilka nervsignaler som utlöses och vilka muskelgrupper som rycker till, men det ger ingen förklaring alls på hur det faktist känns. Det finns andra förklaringsmodeller som klarar av det bättre. För att ge en inblick så ska jag berätta en gammal buddhistisk historia (vilket jag modifierat något):

Det var en gammal man som köpt en spegel. När han kom hem satte han upp speglen på väggen. Det visade sig vara en magisk spegel och den sade till honom: "du skall få en önskning men blott en, så välj noga".
Mannen tänkte efter en stund, sedan svarade han: "Då vill jag ha en snopp som når hela vägen ner till golvet".

POFF!

Så blev han av med båda benen.

När man ändå är påväg

2008-02-09T15:41:00.000-08:00

Svenska är ett märkligt språk. Det finns många saker som i sig är väldigt trevliga, men om man vänder på ordsammansättningen så får man något riktigt avskyvärt.
För att ge er några tankeställare:

Ölkorv - jättegott
Korvöl - blev aldrig någon hit.

Mögelost - älskas av fransmän
Ostmögel - är älskvärt som fransmän

Arbetsförmedlingen - ska ge en jobb
Förmedlingsarbete - är vad man får

Sjukpenning - skulle man få av Persson
Penningsjuk - är vad Persson blev

Vattensäng - mysigt att ligga i
Sängvatten - dax att byta lakan

Sexpack - Modernt att ha på magen
Packsex - Dax att sluta som lagerarbetare

Affärstånd - säljer vad du vill ha
Ståndaffär - säljer vad du verkligen vill ha

etc.... usch... jag måste skaffa en hobby

Kärlek på lassarett

2008-02-08T06:48:00.000-08:00

Följande dikt/sång hörde jag bråkdelar av idag på sjukhuset. Den äldre mannen som försökte sjunga den för sin fru låg oförmögen att lämna sin säng i en livshotande infektion och det var nog de enda ord han orkade få fram den dagen. Han log brett när han "sjöng"

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr'n jag tändes som en mila innantill!
En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna.
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod och gull -
till det lugnar sig och jag ser i skymningen dina steg försvinna,
du, den sista som mig följde för min heta ungdoms skull.

Ibland får man chansen att ryckas bort från sig själv av nått större, nått starkare, nått viktigare just då i stunden. Människan är så fantastisk, så liten och skör men ändå så stor och odödlig. Och jag är så tacksam för vad jag får på vägen (och hoppas bara att det är okej att jag uttrycker det, bara den här gången). Tack.

Paus

2008-02-07T09:08:00.000-08:00

Press play. Go.

Livet börjar på nytt, om än till stor del bestående av såld tid, jobb, i tjäsnt, befriad från mig själv, så småningom fri själv, friare, verkligare. Det är verkligt nu. Leendet är verkligt. Skriket och gråten och det som var fel var bara en dröm.

Själen står i duschen och vaknar till liv ur bakfyll från festen som aldrig blev av. Sköljer av sig vinternattens illusioner, blundar, drömmer om vårdagen som gryr och ler. Öppnar ögonen, de lyser, går ur duschen. Stannar upp en seckund, förvånad över sin välbyggda siluett suddigt skymtande på det immiga glaset. Imman, dimman, dammet, flyr så lätt. Lättar och lämnar klarhet.

Starka nävar gräppar om ett par minuters paus. Gör inget vättigt med det egentligen, bara pressar lite must ur stunden. "Låt dig inte luras av syften, mål och mening i allt, var mjuk som vatten, flyt..." tänker själen och betraktar sina händer. Ådrorna är lagom framtränande, vackra, knogar med attityd under huden, naglara kortklipta och filade av dagen.

Betraktar saften runnen ur denna stund, orden utan mål och mening, meningar utan vitamintillskott bara en svag naturlig söttma. Och släpper gräppen just i tid, innan bitterheten ur skalet kommer fram. Gräppar glaset. Sveper det. Vänder ryggen till. Tar på sig kroppen och går till jobbet.

Pres stop. FF. go.

PS. Jag lyckades under en terapisession få begreppet "en egen liten oberoende ekonomisk enhet" att låta som något romantiskt och vackert och eftersträvansvärt i sin enkelhet och t.o.m. stort i sin gråa futtighet. Ja, stort i sin begränsade frihet. Begränsad men verklig. Innom ramarna men min. Men det är inte alls det det hanlar om, det var bara en skön parantes. Nu handlar det åter igen om självutvecklig och hård träning. Jag har mål, jag har en plan, jag har ressurser, jag har lust. Jag ler. DS.

I bakgrunden: Trentemoller - The forest, Rykketid, Physical Fraction, Beta boy... och så Prodigy - 3 Kilos

Nörd Harry Potter IV - tragiskt men sant

2008-02-01T02:55:00.000-08:00

Nörd Potter suckade tungt. Han hade suttit på kösystemlektionen i 3 timmar nu och knappt löst första uppgiften. Han en lång dag framför sig. Dessutom var Ron Karlsson inte i skolan. Han hade sagt till nörd Potter att han tränat quidich och sträckt en muskel. Men antagligen, gissade nörd Potter, låg han hemma och sov för att han spelat World of warcraft hela natten igen. Han skulle själv få göra rapporten i vilket fall som helst. Nörd Potter suckade åter tungt och gned sig i pannen på sitt ärr. Han brukade säga till folk att han fått ärrent när en ond trollkarl kastade en dödsförbannelse på honom, men egentligen hade han fått ärret när han slog huvudet i toaletstolen.

Religion för nybörjare 2

2008-01-13T04:46:00.000-08:00

Islam

Tillverkare: Började som en spinn-off på Judendom, men har inte blivigt någon hit fören på senare år.

Fördelar:
Evigt liv [x]
Himmel rike [x]
72 Jungfrur vid död [x]
Roliga mössor [x]
Skägg [x]

Nackdelar:
Ingen alkohol/droger [x]
Fasta [x]
Helvete [x]

Valmöjligheter: Det finns i stortsätt bara två valmöjligheter innom islam , shia och sunna. Skillnaden är marginell.Om du känner dig starkt intresserad kan du även fråga din leverantör efter nyare rörelser som kommit ut på marknaden på senare tid i USA. Kräver dock ofta att du är svart.

Sunna - Den mest populära modellen. 90% av alla islam användare har det märket. Som Sunna muslim har du lättare som människa att avgöra ditt öde, medans shia modellen sätter mer tillit på att du får vägledning via imamer.
Shia - Den mindre modellen av islam, men fortfarande lika kraftfull som dess storebror Sunna! Du får allt som Sunna har, men med små skillnader. Framförallt hållningen till arvtagaren av Muhammed. För mer information gå till din lokala moské.

Religion för nybörjare 1

2008-01-12T11:38:00.000-08:00

Sedan religionsmonopolet avskaffades så är det numera frittfram att välja religion bland de olika leverantörerna.
Men hur väljer man rätt sort? Vilken modell passar just dig?
För att underlätta i den djungel av helighet har vi recencerat flera olika religioner.

Abrahamitiska Religioner.

Kristendom
Tillverkare: Ursprungstillverkare var Judar, men ideen köptes snabbt upp av romarna och blev på såvis det mest populära märket i Europa.

Fördelar:
Evigt liv [x]
Himmelrike [x]
Jultomte [x]

Nackdelar:
Sexuell avhållsamhet [x]
Måttlighet [x]
Helvete [x]

Valmöjligheter:
Det finns många valmöjligheter innom kristendom.

Katolik - Standarpaketet katolicism är dock inte att rekomendera för nybörjare. Det kräver en viss konturnerlig underhållning med bikter och de är något strikta med ingen sex före äktenskap.
Protestant - En lightversion av katolicism. Är rekomenderat för nybörjare, då den ställer inga krav alls på underhåll. Allt som behövs är en tro och en manual (se biblen).
Jehovas vittnen - Enbart för experter och avancerade religionsanvändare. Här ingår alla de senaste religösa dogmerna. Ingen blodtransfusion, extra stark homofobi samt missionärsuppdrag. Uppgraderingen i relgionen gör att just du blir utvald till det eviga riket, medans alla andra automatiskt kommer att brinna i helvete. Händigt!

Hobosexuell

2008-01-07T16:18:00.000-08:00

Lite irreterande så är den skrivet i ett halvhjärtat försök till ett manus.
Jag är för lat för att skriva om den på ett vanligt läsbart format.

Det var ett himla tjat om könsroller. Tänk vad bra vi har det, som bara har två att välja mellan.
I en annan värld kanske det skulle finnas långt fler att hålla reda på.

Scen:
En mindre scen med publik. Det är mestadels kvinnor i publiken.

Aktörer:
Dr. Phil - En man i femtioårs åldern som ser ut som en arg stinns. Han har en fyrkantig mustach under näsan och hans huvud är runt som en fotboll, något som förstärks utav att han är flintskallig.
Gunnír Gunnírson - En bastant dvärg med mörkrött hår och en knölig potatisnäsa. Det finns inga spår av graciös hållning i honom.
Lellothén - En lång och tanig alv, med slät hud och knivskarp blick.

[In på scenen Dr Phil, med självsäkra steg. Han tittar in i kameran.]
Dr. Phil: Godkväll och välkomna till Dr. Phil. I dagens program kommer vi att få prata med personer som har gått tvärtimot samhällets påtvingade normer. Just det, dagens tema är "sexualtiet i midgård".
[Överdådlig intro spelas upp, med stora gyllende bokstäver där det står Dr. Phil]
[Dr. Phil sitter i en fotölj mitt på scenen. Bredvid honom finns två tomma fotöljer]
Dr. Phil: Vår första gäst blev av med sina familjeband när han kom ut med sin hemlighet. Vi träffar honom snart, i Dr Phil.
[Dr Phil tittar mot sidan av scenen]
Dr. Phil: Kom ut hit, Gunnír Gunnírson.
[In på scenen Gunnír Gunnírson. Han är helt slätrakad i ansiktet, har håret uppbundet i en välvårdadfrisyr.Han har platåskor på sig för att verka längre och en liten pilbåge hängandes över axlen. han är klädd i en brun väst och har en grön mantel på sig. Hans öron är spetsiga. Han går nervöst fram och skakar hand med Dr. Phil och sätter sig sedan i stolen bredvid]
Dr. Phil: Välkommen Gunnír. Du är alltså Elfsexuell. När upptäckte du det?
Gunnír: Jag har alltid gillat klä mig i alvkläder, så länge som jag minns. Just nu är jag utklädd som mitt alternativa jag, alven Ethrandil.
Dr. Phil: Ok, Gunnír...
[Gunnír avbryter Dr. Phil]
Gunnír: Ethrandil
Dr. Phil: Ethrandil, hur reagerade din familj på att du dras till alver?
Gunnír: Jag höll det hemligt väldigt länge, du förstår min familj är väldigt strikt och konservativ.
[Gunnír skrattar ett konstigt skratt som låter som om han härmar en alv]
Min mamma hade nog alltid misstänkt något och hon tog det inte lika hårt som min far. Min far blev ursinnig och kallade mig för blodsförädare.
Dr. Phil: så din relation till din familj är fortfarande dålig?
Gunnír: Den har blivit bättre. Min far släpper fortfarande inte in mig i borgen om jag har alvänner med mig.
[Gunnír släpper ifrån sig ett nytt nervöst skratt]
[Dr. Phil tittar in i kameran]
Dr. Phil: Missa inte när vi kommer tillbaka och pratar med mer Gunnír och vår nya gäst.
[Dr phill vänder sig mot Gunnír och ler medans han pratar med honom, mikrofonerna är av][reklam avbrott]
Dr. Phil: välkommna tillbaka. Vi pratade med Gunnír...
Gunnír: Ethrandil!
Dr. Phil : Ethrandil, som trottsat sin samhällets normer och klär ut sig till en alv, fast han är dvärg.Vad tycker dina vänner om det?
Gunnír: Mina närmsta vänner har acceptarat mig som jag är, dessutom är de flesta av mina vänner alver.
[nytt nervöst skratt].
Men jag har ju alltid känt mig som en alv, fångad i en dvärgs kropp.
Dr. Phil: Vi ska ta in vår nästa gäst, som tvärtom är en alv som är dvärgofil. Vi välkommnar Lellothén!
[Applåder. Lellothén kommer in på scenen. Han går med kutad rygg och böjer lätt på knäna för att se kortare ut. Han har en pösig särk på sig och han har ett långt ovårdat brunblont skägg. Han sätter sig ner bredvid Dr. Phil]
Dr Phil: Välkommen. Först måste jag bara fråga, är det ett äkta skägg?
[Lellothén ger i från sig ett skratt som han försöker låter mörkare än vad hans röst är, samtidigt slår han sig för magen och vinklar huvudet uppåt]
Lellothén: Nej, nej! Det är löstagbart. Men jag har länge funderat på att skaffa skäggimplantat!
Dr. Phil: Känns det svårt att vara så onormal mot vad sammhälet tycker?
Lellothén: Det kan vara tufft. Folk kan kalla mig så elaka saker. Ibland får man höra "yxälskare" och så vidare.Men jag umgås mycket med andra dvärgar. Vi brukar dricka mjöd och leta guld tillsammans. Min flickvän är Dvärg och jag har fler guldklimpar än hon har!
[Dr. Phil tittar in i kameran]
Dr. Phil: Kom ihåg, man är den man är och man behöver inte alltid vara det som andra kräver av en. Tack för att ni tittade.

vidare

2008-01-07T16:13:00.000-08:00

Innan jag spräckte skallen och tappade ut hjärnan i toalettvasken så skulle jag posta 2 historier till som jag slängde år 2007. Nu när jag tittar på den ena av dem (mer eller mindre en skiss av två självmordsbombare som av misstag råkar sätta sig på samma buss, med massa klotter skrivet under till) så inser att jag skiter i att göra mig besväret att skriva ner den alls.

Dålig start

2008-01-01T06:06:00.000-08:00

Jag gillar inte nyårsfirande... det brukar alltid spåra ur.

ca kl 17
Jag går och lägger mig för att ta en liten tupplur... är lite små sömnig. Jag lägger mig med kläder på under täcket och sommnar.

kl 19.00
En hemsk bildlös dröm river i mitt huvud. Röster i det mörka skriker "UPP! NEJ! UPP!"
Jag vaknar flämtandes av dem hemska drömmen och mina armar och ben fäktar i små rörelser.
Av någon anleding ligger jag och tittar på min toalett. Vem har bärt in mig i duschen?
Är det här en dröm. Jag reser mig yrt och afärdar allt som en knäpp drömm. Men då ser jag i min spegelbild att halva ansiktet är rött.
I ett 3 cm lång jack mitt i pannan rinner det blod. Långsamt får jag minnen utav att jag skulle gå på toaletten. Jag måste ha svimmat. I panik tvättar jag av ansikltet, men det är lönlöst efter som det bara kommer nytt blod. Sedan springer jag ut, för jag har inget nummer till taxi så jag vill fråga någon. Just då kommer en buss, som jag istället hoppar på.
Som en Zombie som blivit skjuten i huvudet går jag på bussen och säger "mooooore brains, mooooore brains".

kl 19.10
På akuten är det många människor, men jag slapp vänta. De tog mig till en sköterska direkt som sa att jag måste sys och lade om såret. Sedan tog de blodtryck och annat mojs för att ta reda på varför jag svimmat.

kl 19.30
"vänta här så kommer doktorn om en stund"

kl 23.50
Definationen av "en stund" på sjukhus är ca 1/2 ggr så långt som "en stund" i helvete, och 3 ggr så långt som en tjejs "en stund" när man handlar.

kl 23.50
Doktorn kommer och låter mig göra några kordinationstest. Han kommer fram till att mitt balanssinne är perfekt och att jag nog svimmade i en kombination av att resa mig fort och dåligt med mat. Sedan börjar han sy.

kl 0.00
"Gott nytt år" sa doktorn medans han sydde.
"Gott nytt år" sa jag under det gröna skynket på mitt ansikte.
Utanför hör man hur raketernas intesitet ökar.

kl. 0.20
Går hem med 6 stygn i pannan. sätt två muttrar på min hals och jag ser ut som frankenstein.

Det värsta är att det inte är mitt sämsta nyår. Den förtjänar en andra placering.
Mitt alldra värsta nyår spänderade jag, Håkan,Matz och peter på Rabarber. Ja gott folk, slå huvudet i toaletten är roligare än Rabarber på nyår!

big in japan

2007-12-19T08:53:00.000-08:00

Aldra först hittar jag ett dokument på datorn, som lustigt nog ligger i en map som heter skola.
Det lustiga är egentligen bara att det är första gången på den här terminen som jag öppnar den mappen.

Det är alltid ett himmla tjat om att städa. Hur skulle de vara om man helt enkelt höll en monolog om städning och få tjatet överstökat en gång för alla? Om jag fick hålla talet så skulle det se ut så här.

[Harklar sig och tittar ut mot publiken]
Vissa människor är så där jobbigt renliga av sig. Alla har minst en sådan vän. Ni vet, när man går in i deras rum så är det så renligt att det första man frågar är var man får stå så att det fortfarande ser symetriskt ut.
[Paus, hästliknande blick]
Än värre är det när man ska gå på toaletten och den är så skinande ren att man blir bländad. Man känner sig som en satanist som vanhelgar ett barndop när man bajsar. Som final torkar man sig i röven med rosa toalettpapper med hjärtan på.
[Paus, stoppar händerna i fickorna]
På tal om toaletter, vad är det för onda människor som inte sätter upp en varningskyllt om att det är stopp i toaletten?
Har man en gång råkat ut för en sådan fälla så spolar man alltid innan man startar tryckeriet.
Ni kan testa er dejt, om hon spolar först, så vet du att ni har ett intrerssant samtalsämne för resten av kvällen.
Det är klart, det blir ju en väldigt kort kväll.
Pryda tjejer pratar inte bajs förän på tredje dejten.
[Slår ut armarna i luften]

Själv hyrde jag ett rum av ett nygift par i Tokyo en gång. Det fanns bara en toalettså den fick vi dela. En dag när jag kände att en sushi buffe var påväg att simma ut igen, så gick jag inte ont anande till toaletten. Där blev jag en stolt fader till trillingar. Friska och stora.
När jag spolade såg jag till min fasa att vattennivån närmade sig kanten, och krokodilerna var på väg att rymma ut ur toaletten.
[Panik slagen blick och armar rör sig som om de försöker hålla tillbaka vattnet]
Panik som jag fick hämtade jag en plastpåse, som inte var större än att den knappt kunde rymma ett par matpinnar. Jag la min förstfödde i påsen och lät de andra två simma vidare så länge. Jag tog den lilla plastpåsen och gick ut mitt i Tokyo. Var slänger man en Bajskorv i Tokyo, det finns ju inga papperskorgar! [Upprörd röst, paus]
Det eda som finns är små återvinningsstationer vid varje snabbköp, men jag ville ogärna lämna in påsen och fråga om det räknas som brännbart eller kompost.
I varjefall tog jag på mig solglasögon och hängde platspåsen runt handleden och försökte se så normal ut som jag bara kunde.
[Paus]
I själva verket såg jag ut som Paris Hilton som precis varit och handlat och hängt sin lilla handväska med sin äckliga hund i runt handleden. [Gör en imitation av någon väldigt femenin men stel person som går runt]
När jag gått ett tag, tappade jag diskret påsen vid vägkanten och lovade gud att jag skulle bli djupt troende om han inte lät någon snäll japan plocka upp påsen och räcka tillbaka den till mig.
[paus]
Eller värre , ta och sälja den till en sexshop. Man vet aldrig med japanare.
[paus]
Varje gång jag råkar ut för något jobbigt lovar jag att jag ska bli djupt religös. Jag är faktist medlem i 5 sekter.
[paus]
var var jag. Ja just det. När jag dumpat liket kände jag mig lättad och åkte till mitt deltids jobb.
Jag glömde naturligtvis mina 2 andra söner. När jag kom hem hörde jag hur mannen bråkade med sin fru.
Jag tror de skiljde sig några dagar senare. Det var kanske inte så lätt att se hur en nygifta fru ändrar på sina vanor, innan ens smekmånaden är slut.
[paus]
Jo just det, vi pratade om städning.
Själv är jag, om ni inte listat ut det, den stökiga typen.
Vad man än tror om stökiga typer så har vi ett visst system i vår stökighet.
Det finns nämligen två väldigt vanliga strategier. Den första kallas högsystemet.
[paus]
Den upptäcktes av indierna för länge sedan.
Den går ut på att man förösker ha det rent i större delen av lägenheten genom att placera allt skräp i små högar. Man placerar sina tidningar, räkningar och tomburkar på matbordet.
När man sedan ska äta flyttar man vidare högen till fotöljen. När man sedan ska sitta ner och läsa hamnar högen på sängen. När man sen ska sova så hamnar högen på golvet.
Cyklen börjar om. [rullande gest med armarna]
Det andra systemet, som oftast tillämpas av personer utan flickvän, eller så bjuder de inte hem sina flickvänner, kallas skyffelsystemet. Man gör helt enkelt vägar mellan de viktiagaste punkterna i rummet, där det är relativt rent. Mellan toaletten till sängen, mellan sängen och skrivbordet osv. Filosofin lyder "Kan du gå till toaletten om natten utan att behöva vara ninja så är det rent nog" [Gör imitation av någon som stiger över högar på golvet]
Man kan, sticka ner en sticka i smutstvätt lagret och mäta av hur längesedan man staädade sist!
"Japp, 30 cm, ca 2 månader sedan" [paus]
I mitt egent rum blir det alltid kaos. Jag vet inte vad jag gör för fel. Det ser ut som om det pågår ett inbördeskrig mellan petflaskor och smutskläder. ;am kan nästan höra historieberättaren "Året var 2007, Petflaskorna höll på att vinna kriget efter den lyckade tvättmasakern. Men smutstvätten fick ständiga förstärkningar" [härmar historieberättare]
Mitt kök ser ut som om mitt favoritmatlagnings redskap var en avsågad hagelbössa!
Jag vet inte vad jag gör för fel, jag äter bara mackor och ändå kan jag inte se min diskho!
[paus]
Jag brukar be mina kompisar att inte stiga in i lägenheten , för de kan bli smutsiga om skorna.
Det var allt som smuts, tack så mycket

2007-12-19T08:50:00.001-08:00

Idag tog min tenta veckaslut. All tentaångest har äntligen försvunnit och ersatts med julångest.
Jag har inte skrivit på ett tag, men jag ska göra en årlig genomgång av vad som finns i min papperskorg om ideer som jag inte publicerat, för att de var för dåliga eller för att jag inte haft motivation. Jag hittar snabbt tre skrifter.

Uppladdning pågår...

2007-12-19T08:47:00.001-08:00

Den här bloggen har nu blivit kapad.

Julius och Theres har åkt på semseter på obestämd tid till ett vilohem i sibirien, fullt med hälsosam kalorisnål diet och nyttig motion.

Kvar finns bara er ödmjuka världshärskare Azteck

Fjärilsflykt, saknad lek och konsten att landa

2007-11-27T14:00:00.000-08:00

I en glänta i stora skogen levde det ett större gäng fjärilar. Och just dessa fjärilar var särdeles usla på att flyga. Ständigt störtade dom, krockade i luften eller misslyckades redan vid starten, men oftast misslyckades som vid landningen. Var man en sådan fjäril så ville man helst inte landa alls om man väl kommit upp i luften. Fast å andra sidan så ökade risken för olyka desto längre man befann sig i luften. Statistiken var glasklar.

Det fans dock de, får jag säga förståndiga, fjärilar som valt ett liv med fötterna på jorden. De hade aldrig flugit och tänkte aldrig göra det. Eller så hade de flugit, falit hårt och tänkte nu aldrig göra om denna dumhet. Dessa fick dock ständigt höra av de få lyckliga som flugit och fortfarande var mer eller mindre välbehållna att de missat poängen med att vara fjäril, missat hela poängen med att finnas till, med livet! Det var solklart tyckte alla de som flugit och fortsatt med det, även de som fallit och var ganska trasiga och tarvliga, men ändå fortsatte försöka. Just dom utgjorde faktiskt en majoritet blad fjärilaran i gläntan - det trasiga, dumdristiga men lyckliga.

Det fanns bland våra vänner i gläntan en speciell fjärilspojke, ja egentligen var han kanske inte så speciell, vilken denna berättelse ska ägnas så. Denne fjärilspojke hade aldrig flugit. Länge kunde man väll skylla på att han var ung, men det höll inte längre, och dessutom flög de flästa som mäst när de var unga (så länge vingarna var hela...) så vid hans ålder utan flygturer i bagaget väntade mest troligt en framtid på marken. Men pojken tänkte mkt på att flyga, drömde ibland om att flyga, funderade en del på om han skulle flyga och hade väll kanske gjort en och annan ansats. Ja, själv tyckte han gränsen mellan hopp, glidflygning och flygning var rätt vag faktiskt. Lite hade han väll flygit så där en två tre ggr kanske. Många kalade honom fegis andra kallade honom konstig men de fans också de, hans vänner, som oftast bara sa att "de e lungt, man flyger när det känns rätt, en dag är det dax för dig med ska du se!". Ja, han hade faktiskt många fina och omtänksamma vänner trotts att han inte var ute och flög som dom gjorde för jämnan. Men han hade som sagt tänkt och det var nått som inte stämde tyckte han med det här usla flygandet...

...dock kom han aldrig på nått vättigt egentligen så jag tänker inte slösa berättelsen på att prata om hans funderingar och tvivel. Nej, istället ska jag berätta om en gång då han verkligen flög. Jag tror han gjorde det i alla fall, fast ingen såg det. När han berättade det för sina vänner sa det att det var solklart en flygtur om än inte helt lyckad. Flyga ensam är helt bortkastat också. Glömde jag säga det innen? Jo, så är det i alla fall med de här fjärilarna. Kanske mest bara för att de endast har en vinge var. Och flyga går bra mycket bättre med två vingar, om än koordingationen är ett bekymmer när man ska sammarbeta två och två. Framför allt är det förabaskat svårt att hitta någon flygsugen med samma vingstorlek...

Den dagen han flög var en sensommardag, fast än höstvindaran redan börjat piska gräsen i gläntan. Vad han inte viste då var att han inte skulle komma att landa förrn till vintern. Till att börja med viste han inte att han flög, eller svävade, förren ett bra tag senare. Det var molnigt, allt var grått och det var lite svårt att se konturerna på allt, speciellt marken som var svår att skilja från molnen som gled fram lågt över marken den dagen. Tjocka moln så man nästan kunde gå på dem.

Men nu började jag i fel ända. Först ska jag berätta om en av fjärilpojkens många fina vänner. Det var en fjärilsflicka som han inte träffade så ofta egentlgien, men när de sågs så brukade de leka en lek tillsammans. De höll varandra i händerna och skuttade runt och flaxade, retades, som om det skulle flyga, men mest så var det bara en skojjig dans, som båda gillade. Då och då förde den tankarna till flygning. I allafall fjärilpojkens tankar. Och inte kunde han veta vad hans vän tänkte på då de mest bara skrattade och sjöng små löjliga sånger ihop, och hade för skoj för att få tid till att prata om trista tankar. Pojken var full av tankar, och han tyckte det var skönt att inte tänka på dom iblan, bara dansa runt och tramsa. Dessutom sågs de ju så sällan och det var aldrig tal om annat än att leka leken när de sågs, så det behövdes inget prat, bara sång och skratt och dans och små sköna skutt som förde dom nästan svävande över ängen. De var trotts allt lyckliga då, tänkte fjärilspojken. Kanske hade alla dom andra som flög fel, kanske behövde man inte flyga. Dessutom var ju gränsen vag, tänkte han. Sen tänkte han att han inte skulle tänka mer på det nu när hon var här, och han log, slöt ögonen och tog ett fastare grepp om hennes händer varpå han tog några extra långa kliv och ett par höga skutt och... sen var det slut för den gången, fjärilsflickan skulle hem till sitt eller nått och pojken ryktes ur sitt rus, öppnade ögonen och...

Tja, det tog ett tag som sagt, men det är inte mkt att tala om, inte mkt hände egentligen, mest förvirring och panikartat flaxande. Han viste inte om han föll, flög eller bara hade snubblat. Tappat balansen hade han, det stod klart. Det var så molnigt den dagen och där yrade han, ensam i det grå. Ingen vacker syn, kanske tur att han var ensam. Å andra sidan, om det varit två kanske flygturen blivit en annan. Om det nu alls var en flygtur, ty det blev aldrig riktigt klart det heller och med det i eftertanke kanske den här historien är rätt meningslös... hm. Jaja, har jag sagt A, och det har jag ett par ggr nu, så får jag väll berätta om B också...

För att göra en lång och händelselös historia kort så kan man slutligen förtälja att oavsett hur långt ovan marken vår vän än må ha vistats i den grå dimman så var han till slut på väg ner, det kunnde han till slut fastställa med säkerhet. Han kände hur han föll. Förs hisnade han naturligt vis men innan han hann tänka "hur ska det nu gå?!" så kände han hur skönt det var att falla. Samtidigt insåg han att det var skönt för att han var på väg dit han hörde hemma - på marken.

Och så landade han. Mjukt och behagligt. Men det var fortfarande disigt och grått och allt var otydligt. Och han var ensam. Men det var mjukt och skönt i alla fall. Han pustade ut och tänkte: "Det gick ju bra, men jag ska inte göra om det igen! Så där ska det ju inte gå till, det är ju helt klart. En solig dag i gott sälkap kanske men inte så där ensam bland molnen." Men just som han tänkt tanken klart så löstes marken under honnom upp och han föll rätt igenom det mjuka han landat i, vilket visat sig vara endast ett förädiskt moln. Presis i nästa millisecund, med händerna fortfarande famlane i molnrestera, tänkte han ett antal tankar samtidigt:

"Jag kan inte ha långt kvar till marken, det kommer gå bra. Man kommer ju ingenvart med en vinge. Väl på marken blir allt som vanligt igen. Kanske kan jag flyga en annan dag. Jag ska föreslå en flygtur nästa gång. Bara jag kommer på ett bra sett utan att förstöra leken. Eller ska jag bara rycka med henne. Nej, hade det funkat så hade det funkat den här gågen. Kanske ska jag bara låta det vara som det är. Kanske ska jag se vad som händer bara. Sånt borde ju hända av sig självt. Nu är det ju dax för nått bra. Lite dans och sång vore fint det med bara. Brukar funka bra ju, speciellt med henne. Om vi bara kunde leka oftare. Fast då kanske vi tröttnat. Kanske pratat. Kanske flugit ändå. Kanske bara dansat bort från gläntan ett tag. Eller kanske bara tröttnat och slutat leka för gott. Kanske är hennes vinge för stor, min är så liten, tror jag, kan ju inte se den, men det känn så, så dålig på att flyga som jag tydligen är. Hennes verkade okej, det lilla jag sett. Fast vad vet jag om flygning. Vill jag ens flyga? Vår lek var ju okej kom som den var ju. Men..."

Ja, han tänka en hel del på en millisecund, sån var han vår vän, en tänkare, en svamlare, en drömmare, en fegis kanske. Men kanske var han bara en ovanligt förståndig fjärlispojke. Eller kanske var han mer eller mindre som alla andra, en ganska fantastisk fjäril och en potensiellt briljant flygarhälft, men kanske hade helt enkelt inte hans tid kommit än. Kanske tänkte han bara lite för mkt och svamlade för mkt och flaxade lite för mkt i onödan. Leka och dansa kunde han på många vis, varöfr inte fortsätta med det bara?

Hur som helst så bestämde han sig, vår vän, i samma millisecund som ovanstående tankeradanga for genom det lilla fjärilshuvuder, att han skulle sluta tänka så förbaskat mkt och koncentrera sig på att landa nu istället och även i fortsättningen fösöka tänka mindre, prata minre, svamla mindre och leka mer med fjärlisflickan istället, ta vara på tiden helt enkelt. Det hade ju funkat så bra hittils och han kom på att han saknade leken så mkt mer än han längtade efter att flyga. Han ville bara leka tillsammans med henne igen. Bara han kunde landa nån gång. Men det skulle han nu, marken var nära, det viste han på nått sätt, dimman började klarna men skymde än...

Vad som hände i nästa secund får ni reda på en annan gång ty det vet jag ännu inte. Dessutom tvivlar jag på om jag ska fortsätta berätta den här typen av sagor, ty jag är nog en rätt usel sagoberättare och där till vet jag föga om fjärilla, speciellt de envingade.

Men känner ni för att fylla i så är det väll fritt fram antar jag. Jag kan säga som så, att han var i vilket fall lyklig i alla sina dagar vår fjärlilspojke, ty så slutar alla sagor även dom om fjärilar i gläntan i stora skogen. Dessutom var han en lycklig prick, och hur skulle det se ut om han ej lekte och dansade med fjärilsflickan igen. Nej, var sak har sin plats och allt har sin gång och allt vi behöver göra är fånga dagen om och om igen och kanske natten därtill sen...

Astrid Lindgren guldkapsäck beskattades.

2007-11-20T18:07:00.000-08:00

Astrid skrev i sagans form hur hon själv och andra egenföretagare tvingades betala 102 procent i skatt.Samma dag skulle finansministern Gunnar Sträng försvara sin socialdemokratiska regerings ekonomiska politik i en debatt i riksdagen.
Den myndige Sträng satt i kammaren i väntan på sin tur och läste under tiden sagan om Pomperipossa i Expressen.
Sedan Sträng hade läst gick han upp i talarstolen och sa myndigt:– Berätta sagor kan fru Lindgren, men räkna kan hon inte.
Astrid Lindgren stal hans replik:– Att berätta sagor har Sträng alltid varit duktig på, men räkna har han inte lärt sig, det vore bättre om vi bytte jobb.

Jag visste inte att Lindgren hade gjort något samhällskritiskt, men jag måste säga att det var krut i hennes replik.
Sagan som hon skrev är väl ganska medelmåttig, men det finns ändå en slags kraft när det är någon ikon som Lindgren som skriver.

sagan finns här:
http://www.expressen.se/noje/bocker/1.924415/pomperipossa-i-monismanien

2007-11-06T13:16:00.000-08:00

LeSep tittade upp ur sina papper. Han kunde inte låta bli att vara nyfiken på vad som skulle hända när timmvisaren nådde XXV.
"Det är säkert bara nonsens" sade han tyst för sig själv.
Han tittade på klockan som hängde på kontoret. Den visade på 00.59. Han tittade på uret som han lät vila lätt i sin vänstra hand. Med ett litet tick slog timvsaren över och pekade exakt på XXV.
Inget hände. vilket antiklimax tänkte LeSep.
Men hans ögon kändes ovanligt tunga. Han lutade sig tillbaka i sin stol.
"Om jag bara skulle ta och vila ögonen lite" tänkte han och blundade. Långsamt kände han hur armstöden började slingra sig runt honom och hur han sögs upp utav ryggstödet. Han borde drabbas av panik tänkte han, men han förmådde sig inte att öppna ögonen.
LeSep somnade, för första gången på länge.

Uret tickade i hans hand. Han var planeten Mars. Framför honom satt planeten Uranus och solen och läste dagens tidning.
"Hur ser dagens horoskop ut?" frågade Solen Uranus.
Uranus bläddrade snabbt i tidining tills han hittade horoskopspalten. Han skummade snabbt igenom sidan.
"Om du är en Sol: ca 359 000 människa ska födas i dag, vilket innebär att du antagligen kommer att utföra en mindre resa i skorpionens tecken" läste Uranus högt.
"Usch" suckade Solen, "låter precis som igår".
"Vad säger den om dig?" frågade Solen Uranus.
"Nu ska vi se, 'Om du är en Uranus: ungefär 500 miljoner människor som är i vågens tecken kommer att stöta på en mystisk lång främling, vilket innbär att du kommer att göra en konjuktion med merkurius i nionde huset".
"Nionde huset, vad spännande!" sade Solen glatt.
"Äh, jag tror inte på horoskop, de skriver alltid bara snälla saker som man vill höra" suckade Uranus tillbaka.
"Vill du inte till nionde huset?"
"Klart jag vill, men jag tror inte att människors position på mitt horoskop kan inverka på mitt omlopp"
"Vad tror du Mars" sade Solen och vände sig till LeSep.
LeSep visste inte vad han skulle säga, han tyckte situationen var för bizzar.
"Hallå, Mars, sitt inte och dröm dig bort till andra galaxer nu, vakna"
"VAKNA" skrek de båda planeterna tillslut i kör.

LeSep satte sig spikrakt upp i sin kontorstol. Han hade somnat, fast drömmen kändes så verklig.
Han tittade på kontorsklockan, den sade 01.00, det hade alltså inte ens gått en minut.
Han tog upp sitt ur och kollade på den, men timvisaren stod inte på XXV utan på I, enligt den hade det gått en hel timme.
LeSep beslöt sig för att gå hem för första gånen på länge. Han hade ändå inte koncentrationen för att fortsätta arbeta.

Den 25:e timmen

2007-11-06T12:48:00.000-08:00

Följande historia är en sann berättelse baserad på en fiktiv händelse.

LeSep bestämde sig en dag för att sluta sova.
"Sova kan man göra, när man är död" sade han.
Varje stund arbetade han istället på ett kontor.
"Ett dygn har bara 24 timmar, det finns ingen tid för vila" sade han.

En dag, då han inte hade sovit på två år fick han besök.
När han satt ensam på kontoret en natt kom drömkungen.
Tyst som ett spöke, svävandes om en nattfjäril.
Drömkungen böjde på huvudet och hälsade på LeSep.

"Du har inte besökt mitt rike på två år" sade Drömkungen.
"Jag har inte tid, ett dygn har bara 24 timmar" svarade LeSep
"Sova bör man, annars dör man. Sova gör man, ändå dör man" nynnade drömkungen.
"Sova kan man göra när man är död" sade LeSep tillbaka.

"Jag en gåva som kan lösa ditt problem" Sade drömkungen.
Ut ur sin fick tog han ett gyllende ur och gav till Lesep.
LeSep såg att uret hade en extra timme "XXV".
"Du är välkommen tillbaka till mitt rike den 25:e timmen."

Efter dessa ord försvann drömkungen och LeSep återgick till arbetet.
Uret lade han i sin bröstficka.
Sekundvisaren tickade tyst.
Varje sekund förde dock visarna närmre den 25:e timmen.

nonsens

2007-10-26T09:22:00.000-07:00

"jag har en dold talang som ingen här kan se, nu ska jag visa den för nån på tv tre/.../ Vad var det nu vi sa, vi skulle ändra allt. hur var det nu det var. när blev allt varmt så kallt/.../ jag vill veta varför storstadskvinnor faller ner och dör, är det nåt dom inte får/.../ jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör är det nåt bara han förstår/.../ jag vill veta hur dom mår"

-Raymond och Maria
OBS jag reserverar mig för felcitat!

Ingen bryr sig om dig. Det vet du va? Du kommer att gå igenom hela livet ensam. Så är det. Men det är faktiskt ok, tänk på det en stund. Titta dig omkring, där på torget går alla människorna ensamma bredvid varandra. Så kommer det alltid att vara. Det går inte att ordna på något annat sätt.

inget särskilt

2007-10-23T08:53:00.000-07:00

Blod och en skråma, vad är det

Betyder det något

Verkligen

Jag menar det, vad är det

Är det smärta

Verkligen

Det tror jag inte på, inte längre

Lämna mig ifred

Världen visar ingen tolerans mot bakfulla människor

2007-10-06T17:06:00.001-07:00

Höstsolens ljumna strålar sken in genom fönstret och gav ett gyllende sken inne i rummet. Utanför visade naturen upp ett magnifikt konstverk utav röda och gula löv som dansade sin sista dans i vinden, innan vinterns kalla täcke skulle komma. Peters gensvar vart: "Helvetes jävla sol, det sticker i mina ögon"
Peter hade precis vaknat och var alldelses ljuvligt bakfull. Dagen hade vairt bra ända fram till den tidpunkten då han vaknade. Det kändes som om huvudet var fyllt av sand och att hela världen gjorde sitt bästa för att påpeka att han hade huvudverk. Precis idag, lät kylskåpets brummande extra högt, och var gång Peter svor åt kylskåpet att vara tystare, svarade den med ett skadeglatt brumande. Täcket skulle trasla in sig alldeles extra i fötterna, och fåglarna utanför sjöng en sonat om oroliga magar. Peter satte sig upp i sängen och öppnade ögonen. Peter satt still och var inte alls yr i huvudet. Problemet var att hela världen tycktes finna nöje i att spinna runt. Peter hade under sitt liv namnsatt olika baksmällor. Det fanns vinbaksmälla, ölbaksmälla, surmagebaksmälla, ny baksmälla som är mycket sämmre än gammla goda baksmällor och åh-nej-dansade-jag-sådär-baksmälla. Idag var det en blandning av världen är elak baksmälla och ond cirkel baksmälla. Ond cirkel baksmälla är en speciell typ, som innebär att man vaknar hungrig och matt och utan någon frukost tillgänglig. Man är matt för att man är hungrig och förtrött för att handla. Det hela leder till att man inte gör något alls och blir hungrigare och har allt mindre kraft att masa sig ut och köpa något att äta. Tillslut nåde krisen sin top och Peter valde att äta ett paket okokta nudlar.

"..och sedan måste vi avgöra om vi ska skriva det här mailet till alla i projektet eller inte" sa Peters klasskamrat entusiastiskt. Peter hade ägnat hele sin koncentrationsförmåga åt att titta rakt på honom, så han hade bara hört de sista orden.
"mmm" svarade Peter när han förstod att det var en fråga.
'mmm' är ett sådant där universalord som man kan säga närsomhelts när man inte hört vad andra sagt.
Bakfylla och långa möten om projekt är en dålig kombination. Peter hade själv ägnat större delen av mötet med att låtsas vara en säck med hö. Hösäckar behöver inte ta beslut. Hösäckar behöver bara sitta lugnt och stilla och säcka sig. I Peters fall var han dock en bakfull säck med hö. Det är inget ovanligt med att folk på möten låtsas vara en säck med hö, rent statistiskt är var 3:e person på möten en säck, en av sakerna som gör möten så underbart givande på en lördags eftermiddag.

Det var bättre på farfars farfars farfars tid

2007-09-30T15:06:00.000-07:00

Jag såg precis sagan om konungens återkomst.
Det slog mig att hela härskarringen triologin har en sådan dära "det var bättre förr" attitud.
"Örnar och elefanter var större för. Alvsmide som man gjorde förlängesedan är mycket bättre än sådant där modernt krafs som de har nu. Gondor människor var bättre förr, när de inte bara satt o rullade tummarna. Nazgûl var bättre för, när de som var odödliga faktist inte kunde dö" osv.

Lärdom

2007-09-28T09:37:00.000-07:00

skönt att se att inte alla religösa människor tar fram sin pickadoll när de är missnöjda.

Galen värld

2007-09-26T09:22:00.000-07:00

Nu har det bevisats, igen. Jag ska INTE läsa nyheter. Jag har under loppet av cirka 70 min (det borde tagit 20 men mitt internet här på andra sidan.. ja ni förstår) gråtit, bitit hål på läppen, slagit min madrass (som faktiskt är hård), skakat av ilska, känt ångesten komma krypande och sitter nu på min hårda madrass med en klump i magen och ett bedrövat sinne.

Hur kan vi hålla på såhär, vi, världen, samhället. Jag skulle vilja referera till en rad krönikörer, nyhetsinslag, politiska fångar, självbiografier mm mm men jag antar att ingen kommer att bry sig om att läsa dem ändå så jag låter bli. Jag vill inte låta som en bitter människohatare för det är jag inte. Någonstans där i botten av all vår egoism och självcentrering tror jag, nej jag vet, att det finns hopp.

Tänkte ge lite exempel...

*Munkarna i Burma, som offrar sina liv för ett folk. De blir misshandlade, skjutna, tillfångatagna, ivägforslade.. och de fortsätter. Något så vackert och så hemskt borde få mer uppmärksamhet än EN stackars liten blond flicka som ingen kan hitta.. eller?

De tågar nu (i skrivandets stund) mot Aung San Suu Kyis villa (vinnare av nobells fredspris, som hon inte får hämta) där hon sitter i husarrest. De förföljs av en kolonn av militärer och uppmanar folket att hålla sig därifrån, eftersom risk för våld föreligger. Jag är enig med teorierna om att allt vi gör bottnas i ett behov av att tillfredsställa oss själva, men använd inte det som argument för att inte göra en handling som gynnar någon annan än dig själv.

*En minister i vår kära regering har lagt ett förslag på privatisering av våra fängelser... är det jag som är galen eller låter inte detta vääldigt... ska vi säga udda?!

*Läste en notis om en känd författare som skulle intervjuas. Intervjun handlade om frihetskämpande kvinnor såväl inom demokratin som jämställdheten. De befinner sig ett rum med tortyrredskap, på väggen hänger en bild av en kvinna uppspänd i stol med hårda nitar i sitsen, man kan se hur hon skriker av smärta, eller desperation, fyra män lutar sig över henne. Det är dags för fotografering. Författaren står lutad över just ovan nämnda stol varpå fotografen säger "kan du inte luta dig lite bakåt, lägga huvudet på sne och le" författaren går därifrån.

Måste innan jag slutar bara tillägga att nu är det inte lilla Madeleine (som det säkert är väldigt synd om, vill inte förringa hennes lidande) som är huvudnyheten på expressen.se, nej nu är det Antes snopp. Blixten slog ner i den.

Jag håller på att brinna upp. Måste gå och sätta på ac:n!

Demokratins fall

2007-09-25T10:04:00.000-07:00

Nu ska jag prata om ett riktigt tråkigt ämne: politik.
Först tänkte jag skriva en dum liten berättelse om ett mjukvaruföretag som lyckas utveckla en produkt som kan kommunicera med gud och hamnar i royality tvist med kyrkan som sägs ha patent på att prata med gud. Fast nog om det!

Jag tänkte istället berätta om:
1) Om demokratisn svaghet
2) Om varför demokrati alltid leder till en dålig diktatur

1.
Demokrati har en stor svaghet: den kan nämligen inte försvara sig mot icke demokratiska handlingar. Exempelvis: en framröstad politker stifftar icke demokratiska lagar.
Idag kan vi se anti terroristlagar, som en minioreitet av befolkningen vill ha och vilket är ett hot mot demokratin. Samtidigt är det utfört av demokrati.
Ett kanske bättre exempel är Hittler, som blev folkligt vald. Efter han blev vald ändrade han snabbt statsskicket till en diktatur. Helt enligt demokratinspelregler.

2.
De som uttnytjar demokratisn svagheter är alltid de som bryr sig minst om folket. Detta argumentet stödjer sig på att annars hade de inte utnyttjat demokratin och försämrat den.
Alltså, demokrati öppnar sämhället mot att dåliga ledare kan ta över och införa diktatur.
Diktatur är inte alltid en dålig sak, det finns exempel på stater som har det bättre än vissa demokratiska stater. (Kuba - Bangladesh), men i demokratins fall så måste diktaturen vara dålig. Diktatorer som tar över en demokrati måste vilja ha makt mer än vad de vill bry sig om allmänheten.

Sverige, som alla andra demokratier, kommer för eller senare glida in i en diktatur. Kanske inte om 10 år, men kanske om 100 eller 200.

Drömmare

2007-09-24T06:06:00.000-07:00

Det är med delade känslor jag konstaterar att jag drömt mig igenom en tredjedel av mitt liv (kanske bara en fjärdedel om jag har tur...). Utan att få något "gjort", d.v.s. utan att ha lyckats förverkliga något av vad jag drömmer om. Egentligen utan att ens ha vågat satsa på att förverkliga någon dröm, någon av de stora.

Jag är en drömmare, det kommer jag inte ifrån. Men jag har nu, sedan lägne, ett trängande behov av att sluta drömma och börja leva drömmen. Hur gör man? Hur kommer man från dröm till verklighet med drömmen i behåll? För ni ser det är ingen mening för mig att bara överleva, ej heller att endanst leva och va lycklig, i nuet och fånga dagen, eller att göra gott och ge, som det så fint heter, hur tillfredställande det än må vara, ej heller kan jag känna mening i att sträva mot ett tryggt och stabilt liv i gott sällskap och fyllt av teoretiskt sett meningsfulla göromål, inte ens det, om jag inte får leva i drömmen. För jag är en drömmare. Det kommer jag inte ifrån. Jag drömmer altså finns jag. Inget drömmande - inget liv. Så enkelt är det. Och kanske just därför så förbannat svårt... att alls få nått gjort här i livet.

Tillbax. Jag har alltså troligen drömt bort en tredjedel av mitt liv. Nu skulle jag vilja ägna en tredjedel åt att leva drömmen. Så att jag sen har en tredjedel kvar att ägna ått att drömma mig tillbaka medan jag somnar in med ett leende... Sicken dröm det vore...

framsteg

2007-09-18T14:34:00.000-07:00

Det lilla rummet på neuroröntgen var ganska kallt inrett. En stor vit maskin med ett hål i stod mitten. I övrigt fanns där bara en stol och några mätinstrument.
>>Slå er ner<< sade läkaren med ett halvhjärtligt sätt att försöka vara artig. Men rutinen fick hans röst att låta ihåligt, som om han sade det till ett kylskåp.
Han kavlade upp ärmen på patienten och förberedde en nål.
>>Du kommer snart att lägga dig ner på britsen. Sedan kommer du att föras in i hålet. Där inne kommer vi att mangetfotografera din hjärna och det tar cirka 15 minuter<<
Patienten kände ett stick i armvecket. Han gjorde misstaget att titta ner på sin arm. Där såg han att en rödlila vätska pumpades in i(eller ut ur) armen via en lång sladd. Med en rysning vända han bort sitt huvud. Han blev strax ombedd att lägga sig ner. Sedan lade de en mask av metallstänger över huvudet. Långsamt började britsen att köras in i det lilla hålet i maskinen. Hålet var kanske inte mer än en meter i diameter.
>>Du får inte klaustrofobi va?<< frågade läkaren.
>>Ingen fara, jag har sovit på japanska hotell som varit mindre<<
Läkaren skrockade till och lämnade rummet.
Till en början var allt tyst. Sedan började ett högt ljud som varade i en halvsekund och var tyst i lika länge. Det var ett egendomlig maskiniskt surrande som fick hela britsen att vibrera. Efter någon minute kom det fler ljud och oväsedent växte till en industriell sonat.
Efter ett oräknerligt antal minuter stänged maskinen av, sladdar drogs ur patienten och artighetsfraser utbyttes.
>>Resultatet kommer om en vecka<< var det sista som sades.

A och O

2007-09-18T14:30:00.000-07:00

"Sluta gråta, dina tårar kommer inte att få henne tillbaka"
"Jag vet, och det är därför jag gråter"

En liten historia..

2007-09-18T05:07:00.000-07:00

Ha ha, först innan jag skriver något annat måste jag bara notera (här) att Jonas Gardell använde precis samma citat som jag av Jonathan i sin dagbok på nätet. Det fick mig, av någon outgrundlig anledning, att känna någon sorts bekräftelse.

...

Historien..

Av hänsyn till mannen, jag faktiskt inte kan förmå mig att tycka riktigt illa om, nämner jag inga namn. Detaljer förekom dock som gör att jag på det stora hela inte tvivlar på innehållet i konversationen. Här följer ett kort utdrag.

…

Det kommer fram en blond, lite lönnfet man till två ungdomar på en trottoar, mannen visar sig vara en svensk. Och inte vilken svensk som helst, utan svensken som senare skulle bli känd som ”the Swedish killer”. Hur samtalet började är det ingen som riktigt vet men mannen ifråga hade en hel del saker på hjärtat. Märkligt nog valde han att dela med sig av dem till en mellanblond liten flicka på en trottoarkant.

Ganska snart efter uppdykandet visar mannen stolt upp ett ärr på magen. Detta fick han av ett skott från en alban för några år sedan, en alban som ovan nämnda man sedan valde att skjuta i huvudet (han visar flera gånger exakt hur, ljudeffekter inkluderat). Tydligen hade han sin fulla rätt att skjuta killen, en alban – en utlänning, att mannen själv är utlänning i Thailand verkar inte bekomma honom. Den kopplingen går inte riktigt fram, trots att flickan flera gånger påpekar detta för honom. Mannen som även proklamerade för sitt oerhört stora hjärta visar sedan upp ärr från ett Thailändskt fängelse, där han suttit på grund av narkotika innehav. Intressant är att tiden han tillbringade där bara skiljer sig på några år från den tid då han satt inne i Sverige för mord.

I Sverige satt han på tre olika fängelser, de två senare valdes med tanke på att han var tvungen att få knulla med sin fru... som för övrigt smugglade in narkotika via ”bakvägen” till honom. Vilket även hans kära far tillsammans med modern gladeligen hjälpte till med. Droger har han slutat med, numera dricker han på fredagar och lördagar och... eftersom han var så förtrolig med flickan avslöjar han att han faktiskt, ibland, röker lite marijuana också... men ”det är ju inte så farligt”.

Efter en stund känner flickan att hon fått nog av droger i rumpan på folk, skott och svordomar så hon tar hans hand, önskar honom lycka till med sitt liv och går.

röriga tankar

2007-09-14T21:53:00.000-07:00

Leva lite mer... det är väl det allt det här handlar om. Intressant, jag tror att de flesta (jag skriver de flesta efersom jag har en känsla av att vissa inte har en susning) förstår precis vad jag menar med det (eller Herr J, det var ju han som skrev det) intressant eftersom per definition så lever även ett träd. Jag tror jag skulle trivas som träd, fast då vill jag vara en Ek.

jaja

Det jag egentligen skulle skriva idag såhär på morgonkvisten, för er 06.55 för mig runt 12..., handlade om förståelse tror jag. Eller bara att ge mig själv beröm.. haha

Att säga att jag inte är rädd av mig vore en grov överdrift, men att istället säga att jag är ganska modig – det vore kanske att komma ett steg närmare sanningen. Att vara modig för mig är när man gör något, fast att man är livrädd. Och rädd, det är jag, nästan hela tiden. När jag klättrar utan rep är jag rädd, när jag sover själv i ett rum utan riktigt lås är jag rädd, när spindlar kryper över mig när jag ska sova blir jag rädd, när jag går själv på en mörk gata är jag rädd, … men ändå gör jag det gång på gång på gång, och det tänker jag fortsätta med.

Ibland måste man göra saker man inte vill eller vågar, för annars är man ingen människa utan bara en liten skit.
-Jonathan Lejonhjärta
en bra kille

Gomorrongonatt långtbortanära kära

2007-09-12T16:27:00.000-07:00

I stormens öga. Natt. Lugnt. Strax dags att fånga natten. Fånga sex timmars sömn. Gott. För att sen fånga dagen. Det kommer bli den första fångade dagen den här veckan. Den är fast. Men först en stunds förundran i friden mitt i kaoset.

...

Nä, det finns inget att säga. Bara förundras, nicka, humma, klia sig i skägget (som nu är oanständigt vildvuxet) och konstatera att världen är förunderlig och stor. Ja, och så kanske skicka lite kärlek till de nära och kära som är långt borta men alltid nära oavsätt om de är kära eller ej, i rätt eller fel, skrattar eller gråter eller bara ler åt helvetet...

En stor kram till Frida - jag tror på dig, kapa skiten och låt den ligga där bara, gå vidare, stolt. Stråla min vän, det gör du bäst!

En stor kram till Hanna - du måste inte blotta din själ för att göra det, och du måst inte ändra på dig själv för att klara det. Det är bara en skolskitsak, låt den inte blåsa upp sig, gör den så liten som möjligt, och få det gjort bara. Du fixar det. Bara blablabla...

En stor kram till Tess - du ska veta att jag är lite orolig men vet också att du fixar äventyret och inte bara överlever utan också kanske lever lite mer än vi (än jag just nu i alla fall...). Skicka en gnista till mig...

En stor kram till Bella - jag skulle gärna givit mig utt på havets våg som pirat nu och bordat ert skepp bara för att röva bort den finaste skatten... men jag vet att du glänser där, och det känns gott. Fortsätt! Och berätta! Det är en order...

En stor kram till Simon - sluta deppa börja peppa! För att det passar dig så mkt bättre. Du återfår snart glöden ska du se. Du kommer på det och finner ut. Du är min klippa. Och du är bra för grabbarna också kom ihåg det...

En stor kram till Ull - för att jag vill ha en, kram alltså. Nu. Med puss där till. Puss.

Gonatt alla stjärnor på min natthimmel. Dröm nått sött och berätta sen!

Ekonomi

2007-09-12T14:29:00.000-07:00

Kylskåpsförsäljare var länge för att bilda en egen union med sin egna valuta;kylskåp.
De stödje sig på argumentet att deras valuta var använd i så gott som alla moderna länder i hela världen,
något som många WTO pampar fann löjligt.
Men sett ifrån kylskåpsförsäljarnas perspektiv så säljer faktist kunden pengar mot kylskåpsvaluta.
Dock föll hela planen i kras när de upptäckte att det inte fanns någon plånbok anpassad efter deras valuta.

jaha

2007-09-10T23:50:00.000-07:00

Sporadiskt ja... nu sitter jag ju i och för sig framför datorn varje dag, hela tiden...

vi får se hur det går. nu måste jag i vart fall sätta igång och arbeta, klockan är faktiskt 2.0pm här.

Tidsresor

2007-09-10T15:12:00.000-07:00

[De första tidsresorna]
Den första kända tidsresan var, som så mycket annat, gjord på grund av ekonomiska intressen.
Uppfinnaren Paul Nornsäsa var trött på att han hade en skuld på 50kr. Därför kom han på iden att om han skapade ett konto och satte in 1kr och sedan reste 1000 år in i framtiden, så skulle avkastningen bli så mycket att han aldrig skulle behöva oroa sig om pengar igen. Allt han behövde göra var att bygga en tidsmaskin, resa 1000 år in i framtiden och hämta hem pengarna. Efter som Paul inte var insatt i fysikens lagar, så viste han inte att det inte gick att resa i tiden och hans tidsmaskin blev snabbt klar. Han reste 1000 år i framtiden och räknade ut att den där 1 kronan skulle med 3.75% ränta efter tusen år nu vara
9.729.832.952.977.008 Kronor och 50 öre. Men när han gick in på banken för att ta ut pengarna slängde sig snabbt sex kontorsanställda över honom och slet honom i stycken, för han hade nämligen glömt bort att de 50kr han var skyldig också hade en ränta, som dessutom låg på 5%. Han var skyldig banken
77.315.936.306.763.408.972.220kr. Detta var ca 11 gånger mer pengar än vad som finns i världen. Hans genitaler blev sedan uppspikade utanför bankdörren som ett varnande exemplar.

Tidsresan blev dock noterad, vilket är skälet till att det var den första kända tidsresan. Men det var faktist den tredje tidsresan. Det utfördes nämligen två andra tidsresor ett par år innan Pauls. Två forskare hade oberoende av varandra byggt varsin tidsmaskin. Som sina första tidsresor hade de båda oturligt nog ställt in samma plats att landa och samma tid: 65 miljoner f.kr. Detta ledde till något som man kan beskriva som historiens första frontalkrock då de båda forskarna kraschade in i varandra. Tidsmaksinerna gick isönder, varpå något som man kan beskriva som historiens första knytnävesslagsmål bröt ut. Därpå dök en hungrig Tyranosarius Rex upp, och något som man kan beskriva som historiens första happy meal utspelades.
Deras tidsredor blev därför aldrig kända.

Smaka på gammal kaka

2007-09-10T06:00:00.000-07:00

Ord. Smaka på dem. De är atomerna i vår mellanmänskliga kemi. Och jag behövet ett labb. Har slutat blogga. Det var länge sedan nu. Men det kan inte skada att ha en kanal öppen...

Fast den här gången skulle det vara kul att ha någon med sig. Men inte vem som hälst. Ska se om nån vill ordlabba med mig. Bara lite grann. Så där sporadiskt.