25 timmen bla bla bla

LeSep skrev på sin rapport. Pannan kändes torr i datorskärmens bleka sken, som var det enda ljus i det midnattsmörka rummet. Ögonen var ryckiga och hans fingrar spelade i otakt på tangentbordet. Själen sjönk inåt och hans ögon blev till svarta hål. Han rykte till av det lilla gyllene urets taktfasta tickande som plötsligt borrade sig igenom hans mur av icke uppmärksamhet. Den låg på skrivbordet, men Lesep bryde sig inte om att titta på den.
Ett svagt väsande kom från ett hörn bakom Lesep, han vred på sin huvud och i nacken knakade muskler av sand.
"hssss, varför sover du inte" , det var mardrömsmakaren som satt ihopkurrad i hörnet.
"Jag skriver en viktigt rapport" svarade Lesep och vände sig om.
Mardrömsmakaren hade på sig något som påminde om gammla flygarglasögon som täckte större delen av hans huvud. En av hans sex långa spinkiga armar gned sig på sin spinkiga likbleka näsa medans de övriga fem höll i diverse verktyg. Hans mörka läderrock fick hans redan likbleka hud att verka nästitill lysa.
"hmmm, om du sover nu, du kan skriva rapport imorgon,ja?"
"sova kan jag göra när jag är död" svarade Lesep kort och återvände till rapporten.
Denna mangefika rapport. En ode till dataskrivaren.
"Mono, stereo och förstärkning i verkligheten" hette denna ljuva elektronikdröm.
"huuuuuuh, om du inte sover, jag kan inte ta mig hem genom drömportalen" väste mardrömsmakaren.
"drömportalen?"
"Jag kom genom drömportal i din dröm, nu du aldrig sover, jag kan inte åka hem till mitt rike, nej"
Han började hackigt att klättra uppför väggen bakom Lesep, likt en jättespindel.
"aaaaaah, du sova, jag hjälper dig med rapport, ja?"
Lesep funderade en stund. Hans rygg var stel och munnen spännd. Tillslut tog han det gyllene uret och gick till sitt sovrum. Men fast han försökte sova, slutade natten bara med att han stirrade upp i taket, tills solen långsamt hade klättrat uppför horisonten.

När han gick in i sitt arbetsrum var datorn av, bredvid skrivaren låg hans rapport som en tjock bunte papper, prydligt ihophäftat. Lesep tog rapporten under armen och åkte till sitt jobb.
Han visslade en glad melodi medan han gick i kontorslandskapet, vars små modulväggar låg likt en miniatyr av kung Minos labyrint. När han var framme vid inkorgen för rapporter, vilket hans chef alltid tömde såhär dags gjorde han en sista titt i sin rapport.
Han slog upp en sida på måfå i rapporten när plötsligt en jättelik tentakel slungades ut ur rapporten och försökte greppa tag om Leseps hals. I förfäran stängde han rapporten och kvävde ett skrik.
"Vad var det" tänkte han, "måste ha varit min trötta hjärna som spelat mig ett spratt".
Han läste på framsidan av sin rapport och kom på att mardrömsmakaren hade gjort vissa ändrignar i titlen. Istället för "Mono, stereo och förstärkning i verkligheten" stod det "Monster och förfäran i verkligheten". Han öppnade förvirrat ännu ett styck i rapporten och vipps så flög en hel svärm av jättelika fladdermös ut mot honom, så nära att de ruffsade till hans frisyr. Lesep ramlade baklänges på rumpan och kastade ifrån sig rapporten. Han hörde bakom sig förfärade vrål i kontorslandskapet, något som antagligen berodde på fladdermössen.
Men innan han hann göra något mer kom chefen och plockade upp hans rapport som av en slump hade hamnat i inkorgen och sedan gick han in på sitt kontor medans Lesep fortfarande satt och gapade.
För första gången på 7 år bestämde sig Lesep att gå hem tidigare.