Jag såg precis sagan om konungens återkomst.
Det slog mig att hela härskarringen triologin har en sådan dära "det var bättre förr" attitud.
"Örnar och elefanter var större för. Alvsmide som man gjorde förlängesedan är mycket bättre än sådant där modernt krafs som de har nu. Gondor människor var bättre förr, när de inte bara satt o rullade tummarna. Nazgûl var bättre för, när de som var odödliga faktist inte kunde dö" osv.
söndag 30 september 2007
fredag 28 september 2007
onsdag 26 september 2007
Galen värld
Nu har det bevisats, igen. Jag ska INTE läsa nyheter. Jag har under loppet av cirka 70 min (det borde tagit 20 men mitt internet här på andra sidan.. ja ni förstår) gråtit, bitit hål på läppen, slagit min madrass (som faktiskt är hård), skakat av ilska, känt ångesten komma krypande och sitter nu på min hårda madrass med en klump i magen och ett bedrövat sinne.
Hur kan vi hålla på såhär, vi, världen, samhället. Jag skulle vilja referera till en rad krönikörer, nyhetsinslag, politiska fångar, självbiografier mm mm men jag antar att ingen kommer att bry sig om att läsa dem ändå så jag låter bli. Jag vill inte låta som en bitter människohatare för det är jag inte. Någonstans där i botten av all vår egoism och självcentrering tror jag, nej jag vet, att det finns hopp.
Tänkte ge lite exempel...
*Munkarna i Burma, som offrar sina liv för ett folk. De blir misshandlade, skjutna, tillfångatagna, ivägforslade.. och de fortsätter. Något så vackert och så hemskt borde få mer uppmärksamhet än EN stackars liten blond flicka som ingen kan hitta.. eller?
De tågar nu (i skrivandets stund) mot Aung San Suu Kyis villa (vinnare av nobells fredspris, som hon inte får hämta) där hon sitter i husarrest. De förföljs av en kolonn av militärer och uppmanar folket att hålla sig därifrån, eftersom risk för våld föreligger. Jag är enig med teorierna om att allt vi gör bottnas i ett behov av att tillfredsställa oss själva, men använd inte det som argument för att inte göra en handling som gynnar någon annan än dig själv.
*En minister i vår kära regering har lagt ett förslag på privatisering av våra fängelser... är det jag som är galen eller låter inte detta vääldigt... ska vi säga udda?!
*Läste en notis om en känd författare som skulle intervjuas. Intervjun handlade om frihetskämpande kvinnor såväl inom demokratin som jämställdheten. De befinner sig ett rum med tortyrredskap, på väggen hänger en bild av en kvinna uppspänd i stol med hårda nitar i sitsen, man kan se hur hon skriker av smärta, eller desperation, fyra män lutar sig över henne. Det är dags för fotografering. Författaren står lutad över just ovan nämnda stol varpå fotografen säger "kan du inte luta dig lite bakåt, lägga huvudet på sne och le" författaren går därifrån.
Måste innan jag slutar bara tillägga att nu är det inte lilla Madeleine (som det säkert är väldigt synd om, vill inte förringa hennes lidande) som är huvudnyheten på expressen.se, nej nu är det Antes snopp. Blixten slog ner i den.
Jag håller på att brinna upp. Måste gå och sätta på ac:n!
Hur kan vi hålla på såhär, vi, världen, samhället. Jag skulle vilja referera till en rad krönikörer, nyhetsinslag, politiska fångar, självbiografier mm mm men jag antar att ingen kommer att bry sig om att läsa dem ändå så jag låter bli. Jag vill inte låta som en bitter människohatare för det är jag inte. Någonstans där i botten av all vår egoism och självcentrering tror jag, nej jag vet, att det finns hopp.
Tänkte ge lite exempel...
*Munkarna i Burma, som offrar sina liv för ett folk. De blir misshandlade, skjutna, tillfångatagna, ivägforslade.. och de fortsätter. Något så vackert och så hemskt borde få mer uppmärksamhet än EN stackars liten blond flicka som ingen kan hitta.. eller?
De tågar nu (i skrivandets stund) mot Aung San Suu Kyis villa (vinnare av nobells fredspris, som hon inte får hämta) där hon sitter i husarrest. De förföljs av en kolonn av militärer och uppmanar folket att hålla sig därifrån, eftersom risk för våld föreligger. Jag är enig med teorierna om att allt vi gör bottnas i ett behov av att tillfredsställa oss själva, men använd inte det som argument för att inte göra en handling som gynnar någon annan än dig själv.
*En minister i vår kära regering har lagt ett förslag på privatisering av våra fängelser... är det jag som är galen eller låter inte detta vääldigt... ska vi säga udda?!
*Läste en notis om en känd författare som skulle intervjuas. Intervjun handlade om frihetskämpande kvinnor såväl inom demokratin som jämställdheten. De befinner sig ett rum med tortyrredskap, på väggen hänger en bild av en kvinna uppspänd i stol med hårda nitar i sitsen, man kan se hur hon skriker av smärta, eller desperation, fyra män lutar sig över henne. Det är dags för fotografering. Författaren står lutad över just ovan nämnda stol varpå fotografen säger "kan du inte luta dig lite bakåt, lägga huvudet på sne och le" författaren går därifrån.
Måste innan jag slutar bara tillägga att nu är det inte lilla Madeleine (som det säkert är väldigt synd om, vill inte förringa hennes lidande) som är huvudnyheten på expressen.se, nej nu är det Antes snopp. Blixten slog ner i den.
Jag håller på att brinna upp. Måste gå och sätta på ac:n!
tisdag 25 september 2007
Demokratins fall
Nu ska jag prata om ett riktigt tråkigt ämne: politik.
Först tänkte jag skriva en dum liten berättelse om ett mjukvaruföretag som lyckas utveckla en produkt som kan kommunicera med gud och hamnar i royality tvist med kyrkan som sägs ha patent på att prata med gud. Fast nog om det!
Jag tänkte istället berätta om:
1) Om demokratisn svaghet
2) Om varför demokrati alltid leder till en dålig diktatur
1.
Demokrati har en stor svaghet: den kan nämligen inte försvara sig mot icke demokratiska handlingar. Exempelvis: en framröstad politker stifftar icke demokratiska lagar.
Idag kan vi se anti terroristlagar, som en minioreitet av befolkningen vill ha och vilket är ett hot mot demokratin. Samtidigt är det utfört av demokrati.
Ett kanske bättre exempel är Hittler, som blev folkligt vald. Efter han blev vald ändrade han snabbt statsskicket till en diktatur. Helt enligt demokratinspelregler.
2.
De som uttnytjar demokratisn svagheter är alltid de som bryr sig minst om folket. Detta argumentet stödjer sig på att annars hade de inte utnyttjat demokratin och försämrat den.
Alltså, demokrati öppnar sämhället mot att dåliga ledare kan ta över och införa diktatur.
Diktatur är inte alltid en dålig sak, det finns exempel på stater som har det bättre än vissa demokratiska stater. (Kuba - Bangladesh), men i demokratins fall så måste diktaturen vara dålig. Diktatorer som tar över en demokrati måste vilja ha makt mer än vad de vill bry sig om allmänheten.
Sverige, som alla andra demokratier, kommer för eller senare glida in i en diktatur. Kanske inte om 10 år, men kanske om 100 eller 200.
Först tänkte jag skriva en dum liten berättelse om ett mjukvaruföretag som lyckas utveckla en produkt som kan kommunicera med gud och hamnar i royality tvist med kyrkan som sägs ha patent på att prata med gud. Fast nog om det!
Jag tänkte istället berätta om:
1) Om demokratisn svaghet
2) Om varför demokrati alltid leder till en dålig diktatur
1.
Demokrati har en stor svaghet: den kan nämligen inte försvara sig mot icke demokratiska handlingar. Exempelvis: en framröstad politker stifftar icke demokratiska lagar.
Idag kan vi se anti terroristlagar, som en minioreitet av befolkningen vill ha och vilket är ett hot mot demokratin. Samtidigt är det utfört av demokrati.
Ett kanske bättre exempel är Hittler, som blev folkligt vald. Efter han blev vald ändrade han snabbt statsskicket till en diktatur. Helt enligt demokratinspelregler.
2.
De som uttnytjar demokratisn svagheter är alltid de som bryr sig minst om folket. Detta argumentet stödjer sig på att annars hade de inte utnyttjat demokratin och försämrat den.
Alltså, demokrati öppnar sämhället mot att dåliga ledare kan ta över och införa diktatur.
Diktatur är inte alltid en dålig sak, det finns exempel på stater som har det bättre än vissa demokratiska stater. (Kuba - Bangladesh), men i demokratins fall så måste diktaturen vara dålig. Diktatorer som tar över en demokrati måste vilja ha makt mer än vad de vill bry sig om allmänheten.
Sverige, som alla andra demokratier, kommer för eller senare glida in i en diktatur. Kanske inte om 10 år, men kanske om 100 eller 200.
måndag 24 september 2007
Drömmare
Det är med delade känslor jag konstaterar att jag drömt mig igenom en tredjedel av mitt liv (kanske bara en fjärdedel om jag har tur...). Utan att få något "gjort", d.v.s. utan att ha lyckats förverkliga något av vad jag drömmer om. Egentligen utan att ens ha vågat satsa på att förverkliga någon dröm, någon av de stora.
Jag är en drömmare, det kommer jag inte ifrån. Men jag har nu, sedan lägne, ett trängande behov av att sluta drömma och börja leva drömmen. Hur gör man? Hur kommer man från dröm till verklighet med drömmen i behåll? För ni ser det är ingen mening för mig att bara överleva, ej heller att endanst leva och va lycklig, i nuet och fånga dagen, eller att göra gott och ge, som det så fint heter, hur tillfredställande det än må vara, ej heller kan jag känna mening i att sträva mot ett tryggt och stabilt liv i gott sällskap och fyllt av teoretiskt sett meningsfulla göromål, inte ens det, om jag inte får leva i drömmen. För jag är en drömmare. Det kommer jag inte ifrån. Jag drömmer altså finns jag. Inget drömmande - inget liv. Så enkelt är det. Och kanske just därför så förbannat svårt... att alls få nått gjort här i livet.
Tillbax. Jag har alltså troligen drömt bort en tredjedel av mitt liv. Nu skulle jag vilja ägna en tredjedel åt att leva drömmen. Så att jag sen har en tredjedel kvar att ägna ått att drömma mig tillbaka medan jag somnar in med ett leende... Sicken dröm det vore...
Jag är en drömmare, det kommer jag inte ifrån. Men jag har nu, sedan lägne, ett trängande behov av att sluta drömma och börja leva drömmen. Hur gör man? Hur kommer man från dröm till verklighet med drömmen i behåll? För ni ser det är ingen mening för mig att bara överleva, ej heller att endanst leva och va lycklig, i nuet och fånga dagen, eller att göra gott och ge, som det så fint heter, hur tillfredställande det än må vara, ej heller kan jag känna mening i att sträva mot ett tryggt och stabilt liv i gott sällskap och fyllt av teoretiskt sett meningsfulla göromål, inte ens det, om jag inte får leva i drömmen. För jag är en drömmare. Det kommer jag inte ifrån. Jag drömmer altså finns jag. Inget drömmande - inget liv. Så enkelt är det. Och kanske just därför så förbannat svårt... att alls få nått gjort här i livet.
Tillbax. Jag har alltså troligen drömt bort en tredjedel av mitt liv. Nu skulle jag vilja ägna en tredjedel åt att leva drömmen. Så att jag sen har en tredjedel kvar att ägna ått att drömma mig tillbaka medan jag somnar in med ett leende... Sicken dröm det vore...
tisdag 18 september 2007
framsteg
Det lilla rummet på neuroröntgen var ganska kallt inrett. En stor vit maskin med ett hål i stod mitten. I övrigt fanns där bara en stol och några mätinstrument.
>>Slå er ner<< sade läkaren med ett halvhjärtligt sätt att försöka vara artig. Men rutinen fick hans röst att låta ihåligt, som om han sade det till ett kylskåp.
Han kavlade upp ärmen på patienten och förberedde en nål.
>>Du kommer snart att lägga dig ner på britsen. Sedan kommer du att föras in i hålet. Där inne kommer vi att mangetfotografera din hjärna och det tar cirka 15 minuter<<
Patienten kände ett stick i armvecket. Han gjorde misstaget att titta ner på sin arm. Där såg han att en rödlila vätska pumpades in i(eller ut ur) armen via en lång sladd. Med en rysning vända han bort sitt huvud. Han blev strax ombedd att lägga sig ner. Sedan lade de en mask av metallstänger över huvudet. Långsamt började britsen att köras in i det lilla hålet i maskinen. Hålet var kanske inte mer än en meter i diameter.
>>Du får inte klaustrofobi va?<< frågade läkaren.
>>Ingen fara, jag har sovit på japanska hotell som varit mindre<<
Läkaren skrockade till och lämnade rummet.
Till en början var allt tyst. Sedan började ett högt ljud som varade i en halvsekund och var tyst i lika länge. Det var ett egendomlig maskiniskt surrande som fick hela britsen att vibrera. Efter någon minute kom det fler ljud och oväsedent växte till en industriell sonat.
Efter ett oräknerligt antal minuter stänged maskinen av, sladdar drogs ur patienten och artighetsfraser utbyttes.
>>Resultatet kommer om en vecka<< var det sista som sades.
>>Slå er ner<< sade läkaren med ett halvhjärtligt sätt att försöka vara artig. Men rutinen fick hans röst att låta ihåligt, som om han sade det till ett kylskåp.
Han kavlade upp ärmen på patienten och förberedde en nål.
>>Du kommer snart att lägga dig ner på britsen. Sedan kommer du att föras in i hålet. Där inne kommer vi att mangetfotografera din hjärna och det tar cirka 15 minuter<<
Patienten kände ett stick i armvecket. Han gjorde misstaget att titta ner på sin arm. Där såg han att en rödlila vätska pumpades in i(eller ut ur) armen via en lång sladd. Med en rysning vända han bort sitt huvud. Han blev strax ombedd att lägga sig ner. Sedan lade de en mask av metallstänger över huvudet. Långsamt började britsen att köras in i det lilla hålet i maskinen. Hålet var kanske inte mer än en meter i diameter.
>>Du får inte klaustrofobi va?<< frågade läkaren.
>>Ingen fara, jag har sovit på japanska hotell som varit mindre<<
Läkaren skrockade till och lämnade rummet.
Till en början var allt tyst. Sedan började ett högt ljud som varade i en halvsekund och var tyst i lika länge. Det var ett egendomlig maskiniskt surrande som fick hela britsen att vibrera. Efter någon minute kom det fler ljud och oväsedent växte till en industriell sonat.
Efter ett oräknerligt antal minuter stänged maskinen av, sladdar drogs ur patienten och artighetsfraser utbyttes.
>>Resultatet kommer om en vecka<< var det sista som sades.
A och O
"Sluta gråta, dina tårar kommer inte att få henne tillbaka"
"Jag vet, och det är därför jag gråter"
"Jag vet, och det är därför jag gråter"
En liten historia..
Ha ha, först innan jag skriver något annat måste jag bara notera (här) att Jonas Gardell använde precis samma citat som jag av Jonathan i sin dagbok på nätet. Det fick mig, av någon outgrundlig anledning, att känna någon sorts bekräftelse.
...
Historien..
Av hänsyn till mannen, jag faktiskt inte kan förmå mig att tycka riktigt illa om, nämner jag inga namn. Detaljer förekom dock som gör att jag på det stora hela inte tvivlar på innehållet i konversationen. Här följer ett kort utdrag.
…
Det kommer fram en blond, lite lönnfet man till två ungdomar på en trottoar, mannen visar sig vara en svensk. Och inte vilken svensk som helst, utan svensken som senare skulle bli känd som ”the Swedish killer”. Hur samtalet började är det ingen som riktigt vet men mannen ifråga hade en hel del saker på hjärtat. Märkligt nog valde han att dela med sig av dem till en mellanblond liten flicka på en trottoarkant.
Ganska snart efter uppdykandet visar mannen stolt upp ett ärr på magen. Detta fick han av ett skott från en alban för några år sedan, en alban som ovan nämnda man sedan valde att skjuta i huvudet (han visar flera gånger exakt hur, ljudeffekter inkluderat). Tydligen hade han sin fulla rätt att skjuta killen, en alban – en utlänning, att mannen själv är utlänning i Thailand verkar inte bekomma honom. Den kopplingen går inte riktigt fram, trots att flickan flera gånger påpekar detta för honom. Mannen som även proklamerade för sitt oerhört stora hjärta visar sedan upp ärr från ett Thailändskt fängelse, där han suttit på grund av narkotika innehav. Intressant är att tiden han tillbringade där bara skiljer sig på några år från den tid då han satt inne i Sverige för mord.
I Sverige satt han på tre olika fängelser, de två senare valdes med tanke på att han var tvungen att få knulla med sin fru... som för övrigt smugglade in narkotika via ”bakvägen” till honom. Vilket även hans kära far tillsammans med modern gladeligen hjälpte till med. Droger har han slutat med, numera dricker han på fredagar och lördagar och... eftersom han var så förtrolig med flickan avslöjar han att han faktiskt, ibland, röker lite marijuana också... men ”det är ju inte så farligt”.
Efter en stund känner flickan att hon fått nog av droger i rumpan på folk, skott och svordomar så hon tar hans hand, önskar honom lycka till med sitt liv och går.
...
Historien..
Av hänsyn till mannen, jag faktiskt inte kan förmå mig att tycka riktigt illa om, nämner jag inga namn. Detaljer förekom dock som gör att jag på det stora hela inte tvivlar på innehållet i konversationen. Här följer ett kort utdrag.
…
Det kommer fram en blond, lite lönnfet man till två ungdomar på en trottoar, mannen visar sig vara en svensk. Och inte vilken svensk som helst, utan svensken som senare skulle bli känd som ”the Swedish killer”. Hur samtalet började är det ingen som riktigt vet men mannen ifråga hade en hel del saker på hjärtat. Märkligt nog valde han att dela med sig av dem till en mellanblond liten flicka på en trottoarkant.
Ganska snart efter uppdykandet visar mannen stolt upp ett ärr på magen. Detta fick han av ett skott från en alban för några år sedan, en alban som ovan nämnda man sedan valde att skjuta i huvudet (han visar flera gånger exakt hur, ljudeffekter inkluderat). Tydligen hade han sin fulla rätt att skjuta killen, en alban – en utlänning, att mannen själv är utlänning i Thailand verkar inte bekomma honom. Den kopplingen går inte riktigt fram, trots att flickan flera gånger påpekar detta för honom. Mannen som även proklamerade för sitt oerhört stora hjärta visar sedan upp ärr från ett Thailändskt fängelse, där han suttit på grund av narkotika innehav. Intressant är att tiden han tillbringade där bara skiljer sig på några år från den tid då han satt inne i Sverige för mord.
I Sverige satt han på tre olika fängelser, de två senare valdes med tanke på att han var tvungen att få knulla med sin fru... som för övrigt smugglade in narkotika via ”bakvägen” till honom. Vilket även hans kära far tillsammans med modern gladeligen hjälpte till med. Droger har han slutat med, numera dricker han på fredagar och lördagar och... eftersom han var så förtrolig med flickan avslöjar han att han faktiskt, ibland, röker lite marijuana också... men ”det är ju inte så farligt”.
Efter en stund känner flickan att hon fått nog av droger i rumpan på folk, skott och svordomar så hon tar hans hand, önskar honom lycka till med sitt liv och går.
fredag 14 september 2007
röriga tankar
Leva lite mer... det är väl det allt det här handlar om. Intressant, jag tror att de flesta (jag skriver de flesta efersom jag har en känsla av att vissa inte har en susning) förstår precis vad jag menar med det (eller Herr J, det var ju han som skrev det) intressant eftersom per definition så lever även ett träd. Jag tror jag skulle trivas som träd, fast då vill jag vara en Ek.
jaja
Det jag egentligen skulle skriva idag såhär på morgonkvisten, för er 06.55 för mig runt 12..., handlade om förståelse tror jag. Eller bara att ge mig själv beröm.. haha
Att säga att jag inte är rädd av mig vore en grov överdrift, men att istället säga att jag är ganska modig – det vore kanske att komma ett steg närmare sanningen. Att vara modig för mig är när man gör något, fast att man är livrädd. Och rädd, det är jag, nästan hela tiden. När jag klättrar utan rep är jag rädd, när jag sover själv i ett rum utan riktigt lås är jag rädd, när spindlar kryper över mig när jag ska sova blir jag rädd, när jag går själv på en mörk gata är jag rädd, … men ändå gör jag det gång på gång på gång, och det tänker jag fortsätta med.
Ibland måste man göra saker man inte vill eller vågar, för annars är man ingen människa utan bara en liten skit.
-Jonathan Lejonhjärta
en bra kille
jaja
Det jag egentligen skulle skriva idag såhär på morgonkvisten, för er 06.55 för mig runt 12..., handlade om förståelse tror jag. Eller bara att ge mig själv beröm.. haha
Att säga att jag inte är rädd av mig vore en grov överdrift, men att istället säga att jag är ganska modig – det vore kanske att komma ett steg närmare sanningen. Att vara modig för mig är när man gör något, fast att man är livrädd. Och rädd, det är jag, nästan hela tiden. När jag klättrar utan rep är jag rädd, när jag sover själv i ett rum utan riktigt lås är jag rädd, när spindlar kryper över mig när jag ska sova blir jag rädd, när jag går själv på en mörk gata är jag rädd, … men ändå gör jag det gång på gång på gång, och det tänker jag fortsätta med.
Ibland måste man göra saker man inte vill eller vågar, för annars är man ingen människa utan bara en liten skit.
-Jonathan Lejonhjärta
en bra kille
onsdag 12 september 2007
Gomorrongonatt långtbortanära kära
I stormens öga. Natt. Lugnt. Strax dags att fånga natten. Fånga sex timmars sömn. Gott. För att sen fånga dagen. Det kommer bli den första fångade dagen den här veckan. Den är fast. Men först en stunds förundran i friden mitt i kaoset.
...
Nä, det finns inget att säga. Bara förundras, nicka, humma, klia sig i skägget (som nu är oanständigt vildvuxet) och konstatera att världen är förunderlig och stor. Ja, och så kanske skicka lite kärlek till de nära och kära som är långt borta men alltid nära oavsätt om de är kära eller ej, i rätt eller fel, skrattar eller gråter eller bara ler åt helvetet...
En stor kram till Frida - jag tror på dig, kapa skiten och låt den ligga där bara, gå vidare, stolt. Stråla min vän, det gör du bäst!
En stor kram till Hanna - du måste inte blotta din själ för att göra det, och du måst inte ändra på dig själv för att klara det. Det är bara en skolskitsak, låt den inte blåsa upp sig, gör den så liten som möjligt, och få det gjort bara. Du fixar det. Bara blablabla...
En stor kram till Tess - du ska veta att jag är lite orolig men vet också att du fixar äventyret och inte bara överlever utan också kanske lever lite mer än vi (än jag just nu i alla fall...). Skicka en gnista till mig...
En stor kram till Bella - jag skulle gärna givit mig utt på havets våg som pirat nu och bordat ert skepp bara för att röva bort den finaste skatten... men jag vet att du glänser där, och det känns gott. Fortsätt! Och berätta! Det är en order...
En stor kram till Simon - sluta deppa börja peppa! För att det passar dig så mkt bättre. Du återfår snart glöden ska du se. Du kommer på det och finner ut. Du är min klippa. Och du är bra för grabbarna också kom ihåg det...
En stor kram till Ull - för att jag vill ha en, kram alltså. Nu. Med puss där till. Puss.
Gonatt alla stjärnor på min natthimmel. Dröm nått sött och berätta sen!
...
Nä, det finns inget att säga. Bara förundras, nicka, humma, klia sig i skägget (som nu är oanständigt vildvuxet) och konstatera att världen är förunderlig och stor. Ja, och så kanske skicka lite kärlek till de nära och kära som är långt borta men alltid nära oavsätt om de är kära eller ej, i rätt eller fel, skrattar eller gråter eller bara ler åt helvetet...
En stor kram till Frida - jag tror på dig, kapa skiten och låt den ligga där bara, gå vidare, stolt. Stråla min vän, det gör du bäst!
En stor kram till Hanna - du måste inte blotta din själ för att göra det, och du måst inte ändra på dig själv för att klara det. Det är bara en skolskitsak, låt den inte blåsa upp sig, gör den så liten som möjligt, och få det gjort bara. Du fixar det. Bara blablabla...
En stor kram till Tess - du ska veta att jag är lite orolig men vet också att du fixar äventyret och inte bara överlever utan också kanske lever lite mer än vi (än jag just nu i alla fall...). Skicka en gnista till mig...
En stor kram till Bella - jag skulle gärna givit mig utt på havets våg som pirat nu och bordat ert skepp bara för att röva bort den finaste skatten... men jag vet att du glänser där, och det känns gott. Fortsätt! Och berätta! Det är en order...
En stor kram till Simon - sluta deppa börja peppa! För att det passar dig så mkt bättre. Du återfår snart glöden ska du se. Du kommer på det och finner ut. Du är min klippa. Och du är bra för grabbarna också kom ihåg det...
En stor kram till Ull - för att jag vill ha en, kram alltså. Nu. Med puss där till. Puss.
Gonatt alla stjärnor på min natthimmel. Dröm nått sött och berätta sen!
Ekonomi
Kylskåpsförsäljare var länge för att bilda en egen union med sin egna valuta;kylskåp.
De stödje sig på argumentet att deras valuta var använd i så gott som alla moderna länder i hela världen,
något som många WTO pampar fann löjligt.
Men sett ifrån kylskåpsförsäljarnas perspektiv så säljer faktist kunden pengar mot kylskåpsvaluta.
Dock föll hela planen i kras när de upptäckte att det inte fanns någon plånbok anpassad efter deras valuta.
måndag 10 september 2007
jaha
Sporadiskt ja... nu sitter jag ju i och för sig framför datorn varje dag, hela tiden...
vi får se hur det går. nu måste jag i vart fall sätta igång och arbeta, klockan är faktiskt 2.0pm här.
vi får se hur det går. nu måste jag i vart fall sätta igång och arbeta, klockan är faktiskt 2.0pm här.
Tidsresor
[De första tidsresorna]
Den första kända tidsresan var, som så mycket annat, gjord på grund av ekonomiska intressen.
Uppfinnaren Paul Nornsäsa var trött på att han hade en skuld på 50kr. Därför kom han på iden att om han skapade ett konto och satte in 1kr och sedan reste 1000 år in i framtiden, så skulle avkastningen bli så mycket att han aldrig skulle behöva oroa sig om pengar igen. Allt han behövde göra var att bygga en tidsmaskin, resa 1000 år in i framtiden och hämta hem pengarna. Efter som Paul inte var insatt i fysikens lagar, så viste han inte att det inte gick att resa i tiden och hans tidsmaskin blev snabbt klar. Han reste 1000 år i framtiden och räknade ut att den där 1 kronan skulle med 3.75% ränta efter tusen år nu vara
9.729.832.952.977.008 Kronor och 50 öre. Men när han gick in på banken för att ta ut pengarna slängde sig snabbt sex kontorsanställda över honom och slet honom i stycken, för han hade nämligen glömt bort att de 50kr han var skyldig också hade en ränta, som dessutom låg på 5%. Han var skyldig banken
77.315.936.306.763.408.972.220kr. Detta var ca 11 gånger mer pengar än vad som finns i världen. Hans genitaler blev sedan uppspikade utanför bankdörren som ett varnande exemplar.
Tidsresan blev dock noterad, vilket är skälet till att det var den första kända tidsresan. Men det var faktist den tredje tidsresan. Det utfördes nämligen två andra tidsresor ett par år innan Pauls. Två forskare hade oberoende av varandra byggt varsin tidsmaskin. Som sina första tidsresor hade de båda oturligt nog ställt in samma plats att landa och samma tid: 65 miljoner f.kr. Detta ledde till något som man kan beskriva som historiens första frontalkrock då de båda forskarna kraschade in i varandra. Tidsmaksinerna gick isönder, varpå något som man kan beskriva som historiens första knytnävesslagsmål bröt ut. Därpå dök en hungrig Tyranosarius Rex upp, och något som man kan beskriva som historiens första happy meal utspelades.
Deras tidsredor blev därför aldrig kända.
Den första kända tidsresan var, som så mycket annat, gjord på grund av ekonomiska intressen.
Uppfinnaren Paul Nornsäsa var trött på att han hade en skuld på 50kr. Därför kom han på iden att om han skapade ett konto och satte in 1kr och sedan reste 1000 år in i framtiden, så skulle avkastningen bli så mycket att han aldrig skulle behöva oroa sig om pengar igen. Allt han behövde göra var att bygga en tidsmaskin, resa 1000 år in i framtiden och hämta hem pengarna. Efter som Paul inte var insatt i fysikens lagar, så viste han inte att det inte gick att resa i tiden och hans tidsmaskin blev snabbt klar. Han reste 1000 år i framtiden och räknade ut att den där 1 kronan skulle med 3.75% ränta efter tusen år nu vara
9.729.832.952.977.008 Kronor och 50 öre. Men när han gick in på banken för att ta ut pengarna slängde sig snabbt sex kontorsanställda över honom och slet honom i stycken, för han hade nämligen glömt bort att de 50kr han var skyldig också hade en ränta, som dessutom låg på 5%. Han var skyldig banken
77.315.936.306.763.408.972.220kr. Detta var ca 11 gånger mer pengar än vad som finns i världen. Hans genitaler blev sedan uppspikade utanför bankdörren som ett varnande exemplar.
Tidsresan blev dock noterad, vilket är skälet till att det var den första kända tidsresan. Men det var faktist den tredje tidsresan. Det utfördes nämligen två andra tidsresor ett par år innan Pauls. Två forskare hade oberoende av varandra byggt varsin tidsmaskin. Som sina första tidsresor hade de båda oturligt nog ställt in samma plats att landa och samma tid: 65 miljoner f.kr. Detta ledde till något som man kan beskriva som historiens första frontalkrock då de båda forskarna kraschade in i varandra. Tidsmaksinerna gick isönder, varpå något som man kan beskriva som historiens första knytnävesslagsmål bröt ut. Därpå dök en hungrig Tyranosarius Rex upp, och något som man kan beskriva som historiens första happy meal utspelades.
Deras tidsredor blev därför aldrig kända.
Smaka på gammal kaka
Ord. Smaka på dem. De är atomerna i vår mellanmänskliga kemi. Och jag behövet ett labb. Har slutat blogga. Det var länge sedan nu. Men det kan inte skada att ha en kanal öppen...
Fast den här gången skulle det vara kul att ha någon med sig. Men inte vem som hälst. Ska se om nån vill ordlabba med mig. Bara lite grann. Så där sporadiskt.
Fast den här gången skulle det vara kul att ha någon med sig. Men inte vem som hälst. Ska se om nån vill ordlabba med mig. Bara lite grann. Så där sporadiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)