Det finns ett land där alla med storhetsvansinne återföds. Kravet för att få bo i detta land är att man ska njuta av möglig ost och baskrar. Fransmännen höll sig länge på sin egen sida av gränsen, nöjda med att bara jävlas med en och annan dum turist som inte förstått att Eiffeltornet är byggt av engelsktalandes själar. Freden varade till år 2010.

Att söka jobb är klurigt. Idag består 90% av jobbsökandet att registrera sitt CV. Det är inte så att man kan ladda upp en fil med sitt CV, utan man måste manuellt skriva in för i stort sätt varje jobb vad ens arbetserfarenhet är och vad man gillar för färg på sin foppa tofflor (undantag finns, vissa sajter accepterar notepad-filer. När man då klistrar in sitt CV så blir det naturligtvis helt oläsligt. Välkommen till år 2010). Ibland tror jag att jobbsökar sajter spelar nått slags finns-i-sjön-spel med alla registrerade:
Monster.se "Har du någon Nils, rörmockare?"
Academicwork.se "Nej, finns i sjön, han måste registrera sig hos mig också."
Academicwork.se "Har du någon Olof, IT tekniker?"
Monster.se "Ja, 2st."
Academicwork.se "Ha! Om han registrerar sig en gång till hos mig så har jag fyrtal!"
Man blir ofta ombedd att regisrera sig på mosnter.se för att kunna söka ett jobb, när man sen försöker söka detta jobb så blir man vidarskickad till academicwork, och så måste man regisrera sig där. När man äntligen försöker söka jobbet på academicwork.se så blir man vidarskickad till företagets webplats, där man naturligtvis måste registrera sig också.

Peter har alltid hatat frankrike. Därför var han begåvad nog att skriva på sin mosnter-profil att han kan jobba varsomhelst i världen utom frankrike. En vacker vintermorgon damp det dock ner ett mejl till Peter från ett franskt företag. Det var lustigt nog det enda företaget som kontaktat Peter på dryga 3 månader.