Den 25:e timmen

Följande historia är en sann berättelse baserad på en fiktiv händelse.

LeSep bestämde sig en dag för att sluta sova.
"Sova kan man göra, när man är död" sade han.
Varje stund arbetade han istället på ett kontor.
"Ett dygn har bara 24 timmar, det finns ingen tid för vila" sade han.

En dag, då han inte hade sovit på två år fick han besök.
När han satt ensam på kontoret en natt kom drömkungen.
Tyst som ett spöke, svävandes om en nattfjäril.
Drömkungen böjde på huvudet och hälsade på LeSep.

"Du har inte besökt mitt rike på två år" sade Drömkungen.
"Jag har inte tid, ett dygn har bara 24 timmar" svarade LeSep
"Sova bör man, annars dör man. Sova gör man, ändå dör man" nynnade drömkungen.
"Sova kan man göra när man är död" sade LeSep tillbaka.

"Jag en gåva som kan lösa ditt problem" Sade drömkungen.
Ut ur sin fick tog han ett gyllende ur och gav till Lesep.
LeSep såg att uret hade en extra timme "XXV".
"Du är välkommen tillbaka till mitt rike den 25:e timmen."


Efter dessa ord försvann drömkungen och LeSep återgick till arbetet.
Uret lade han i sin bröstficka.
Sekundvisaren tickade tyst.
Varje sekund förde dock visarna närmre den 25:e timmen.