LeSep tittade upp ur sina papper. Han kunde inte låta bli att vara nyfiken på vad som skulle hända när timmvisaren nådde XXV.
"Det är säkert bara nonsens" sade han tyst för sig själv.
Han tittade på klockan som hängde på kontoret. Den visade på 00.59. Han tittade på uret som han lät vila lätt i sin vänstra hand. Med ett litet tick slog timvsaren över och pekade exakt på XXV.
Inget hände. vilket antiklimax tänkte LeSep.
Men hans ögon kändes ovanligt tunga. Han lutade sig tillbaka i sin stol.
"Om jag bara skulle ta och vila ögonen lite" tänkte han och blundade. Långsamt kände han hur armstöden började slingra sig runt honom och hur han sögs upp utav ryggstödet. Han borde drabbas av panik tänkte han, men han förmådde sig inte att öppna ögonen.
LeSep somnade, för första gången på länge.

Uret tickade i hans hand. Han var planeten Mars. Framför honom satt planeten Uranus och solen och läste dagens tidning.
"Hur ser dagens horoskop ut?" frågade Solen Uranus.
Uranus bläddrade snabbt i tidining tills han hittade horoskopspalten. Han skummade snabbt igenom sidan.
"Om du är en Sol: ca 359 000 människa ska födas i dag, vilket innebär att du antagligen kommer att utföra en mindre resa i skorpionens tecken" läste Uranus högt.
"Usch" suckade Solen, "låter precis som igår".
"Vad säger den om dig?" frågade Solen Uranus.
"Nu ska vi se, 'Om du är en Uranus: ungefär 500 miljoner människor som är i vågens tecken kommer att stöta på en mystisk lång främling, vilket innbär att du kommer att göra en konjuktion med merkurius i nionde huset".
"Nionde huset, vad spännande!" sade Solen glatt.
"Äh, jag tror inte på horoskop, de skriver alltid bara snälla saker som man vill höra" suckade Uranus tillbaka.
"Vill du inte till nionde huset?"
"Klart jag vill, men jag tror inte att människors position på mitt horoskop kan inverka på mitt omlopp"
"Vad tror du Mars" sade Solen och vände sig till LeSep.
LeSep visste inte vad han skulle säga, han tyckte situationen var för bizzar.
"Hallå, Mars, sitt inte och dröm dig bort till andra galaxer nu, vakna"
"VAKNA" skrek de båda planeterna tillslut i kör.

LeSep satte sig spikrakt upp i sin kontorstol. Han hade somnat, fast drömmen kändes så verklig.
Han tittade på kontorsklockan, den sade 01.00, det hade alltså inte ens gått en minut.
Han tog upp sitt ur och kollade på den, men timvisaren stod inte på XXV utan på I, enligt den hade det gått en hel timme.
LeSep beslöt sig för att gå hem för första gånen på länge. Han hade ändå inte koncentrationen för att fortsätta arbeta.