Paus

Press play. Go.

Livet börjar på nytt, om än till stor del bestående av såld tid, jobb, i tjäsnt, befriad från mig själv, så småningom fri själv, friare, verkligare. Det är verkligt nu. Leendet är verkligt. Skriket och gråten och det som var fel var bara en dröm.

Själen står i duschen och vaknar till liv ur bakfyll från festen som aldrig blev av. Sköljer av sig vinternattens illusioner, blundar, drömmer om vårdagen som gryr och ler. Öppnar ögonen, de lyser, går ur duschen. Stannar upp en seckund, förvånad över sin välbyggda siluett suddigt skymtande på det immiga glaset. Imman, dimman, dammet, flyr så lätt. Lättar och lämnar klarhet.

Starka nävar gräppar om ett par minuters paus. Gör inget vättigt med det egentligen, bara pressar lite must ur stunden. "Låt dig inte luras av syften, mål och mening i allt, var mjuk som vatten, flyt..." tänker själen och betraktar sina händer. Ådrorna är lagom framtränande, vackra, knogar med attityd under huden, naglara kortklipta och filade av dagen.

Betraktar saften runnen ur denna stund, orden utan mål och mening, meningar utan vitamintillskott bara en svag naturlig söttma. Och släpper gräppen just i tid, innan bitterheten ur skalet kommer fram. Gräppar glaset. Sveper det. Vänder ryggen till. Tar på sig kroppen och går till jobbet.

Pres stop. FF. go.

PS. Jag lyckades under en terapisession få begreppet "en egen liten oberoende ekonomisk enhet" att låta som något romantiskt och vackert och eftersträvansvärt i sin enkelhet och t.o.m. stort i sin gråa futtighet. Ja, stort i sin begränsade frihet. Begränsad men verklig. Innom ramarna men min. Men det är inte alls det det hanlar om, det var bara en skön parantes. Nu handlar det åter igen om självutvecklig och hård träning. Jag har mål, jag har en plan, jag har ressurser, jag har lust. Jag ler. DS.

I bakgrunden: Trentemoller - The forest, Rykketid, Physical Fraction, Beta boy... och så Prodigy - 3 Kilos