Gomorrongonatt långtbortanära kära

I stormens öga. Natt. Lugnt. Strax dags att fånga natten. Fånga sex timmars sömn. Gott. För att sen fånga dagen. Det kommer bli den första fångade dagen den här veckan. Den är fast. Men först en stunds förundran i friden mitt i kaoset.

...

Nä, det finns inget att säga. Bara förundras, nicka, humma, klia sig i skägget (som nu är oanständigt vildvuxet) och konstatera att världen är förunderlig och stor. Ja, och så kanske skicka lite kärlek till de nära och kära som är långt borta men alltid nära oavsätt om de är kära eller ej, i rätt eller fel, skrattar eller gråter eller bara ler åt helvetet...

En stor kram till Frida - jag tror på dig, kapa skiten och låt den ligga där bara, gå vidare, stolt. Stråla min vän, det gör du bäst!

En stor kram till Hanna - du måste inte blotta din själ för att göra det, och du måst inte ändra på dig själv för att klara det. Det är bara en skolskitsak, låt den inte blåsa upp sig, gör den så liten som möjligt, och få det gjort bara. Du fixar det. Bara blablabla...

En stor kram till Tess - du ska veta att jag är lite orolig men vet också att du fixar äventyret och inte bara överlever utan också kanske lever lite mer än vi (än jag just nu i alla fall...). Skicka en gnista till mig...

En stor kram till Bella - jag skulle gärna givit mig utt på havets våg som pirat nu och bordat ert skepp bara för att röva bort den finaste skatten... men jag vet att du glänser där, och det känns gott. Fortsätt! Och berätta! Det är en order...

En stor kram till Simon - sluta deppa börja peppa! För att det passar dig så mkt bättre. Du återfår snart glöden ska du se. Du kommer på det och finner ut. Du är min klippa. Och du är bra för grabbarna också kom ihåg det...

En stor kram till Ull - för att jag vill ha en, kram alltså. Nu. Med puss där till. Puss.

Gonatt alla stjärnor på min natthimmel. Dröm nått sött och berätta sen!