fredag 14 september 2007

röriga tankar

Leva lite mer... det är väl det allt det här handlar om. Intressant, jag tror att de flesta (jag skriver de flesta efersom jag har en känsla av att vissa inte har en susning) förstår precis vad jag menar med det (eller Herr J, det var ju han som skrev det) intressant eftersom per definition så lever även ett träd. Jag tror jag skulle trivas som träd, fast då vill jag vara en Ek.

jaja

Det jag egentligen skulle skriva idag såhär på morgonkvisten, för er 06.55 för mig runt 12..., handlade om förståelse tror jag. Eller bara att ge mig själv beröm.. haha

Att säga att jag inte är rädd av mig vore en grov överdrift, men att istället säga att jag är ganska modig – det vore kanske att komma ett steg närmare sanningen. Att vara modig för mig är när man gör något, fast att man är livrädd. Och rädd, det är jag, nästan hela tiden. När jag klättrar utan rep är jag rädd, när jag sover själv i ett rum utan riktigt lås är jag rädd, när spindlar kryper över mig när jag ska sova blir jag rädd, när jag går själv på en mörk gata är jag rädd, … men ändå gör jag det gång på gång på gång, och det tänker jag fortsätta med.

Ibland måste man göra saker man inte vill eller vågar, för annars är man ingen människa utan bara en liten skit.
-Jonathan Lejonhjärta
en bra kille

2 kommentarer:

Julius sa...

kära syster, tror du inte att iblan, jag säger inte alltid, men iblan så kanske det är så att rädslan är en befogad varningsignal man kanske gör rätt i att lyssna på och som en naturlig impuls baka undan från fara? Tror du inte att det kan vara så ganak ofta faktiskt? Du vet, ibland blir jag lite orolig för dig, och det enda som gör mig lugn är vetskapen om att du är en stark, smart och trygg person...
;-)

Det var mest bara en mottanke som nyans och ev stimuli till diskution...

Therese och Pärlan sa...

fast någon mottanke var det ju inte.. tanken går helt i linje med mitt inlägg. (och jag tror faktiskt att jag nästan ordagrant har sagt precis det du nyss skrev till dig för inte så länge sedan) det är därför jag, numera, tillåter mig själv att vara rädd.